Summering av 2013, jag kommer aldrig glömma det!!
Vi startade med en sjuk Alicia och sjukhusvistelse, Alicia fyllde 1 år, hon började på dagis, jag var tillbaka på jobbet i 3 månader, Götes sjukdom upptäcktes, otaliga veterinärbesök, vår underbara Vilgot kom till världen, vi hade en kanon sommar med bl.a semester i Varberg, en riktigt jobbig höst/vinter med bl.a nästan ingen sömn, jag blev moster för 3:e gången och äran att bli fadder åt detta lilla liv, jag förstod varför så många småbarnsföräldrar delar på sig mitt i barnskrik och renoveringskaos, vi avslutade med en magisk jul och ett lugnt nyårsfirande.

Kort och gott det har varit ett av dom kämpigaste åren i mitt liv men ändå ett av dom bästa!!
Jag hoppas på ett lite lättare år 2014!!

Även om vi har våra upp och ner gångar och är familjen kaos! Så är det ni som visat mig vad meningen med livet är och det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar er!!!!!!

Så var julen förbi för denna gången! Och det har varit den bästa julen jag kan minnas!! Självklart har det varit lite stressigt men ändå inte så enormt. Även om vi bara firat med den närmsta familjen höll det i sig i tre dagar. Men hellre det så att man kan ta det lugnt på varje ställe, än att åka runt som en tok till massa ställen på en och samma dag!!

Den 23:e på kvällen firade vi jul hos pappa och hans sambo och den sidan av min familj. Vi åt gott och hade mycket trevligt och delade julklappar. Till Alicias stora lycka fick hon en dockvagn!
När vi kom hem bar vi in två utslagna barn till deras sängar och sen satte jag och Billy igång att städa. När klockan var ett va nästan hela huset städat, vi hade klätt kungsgranen som grinchen Hermansson överraskat mig med och köpa och alla julklappar vi köpt till barnen låg under granen.

Efter en natt med hyffsad sömn blev det mysfrukost och efter det julklappsöppning. Det var verkligen underbart att sitta och titta på Alicia när hon öppnade sina julklappar! Hon blev så himla glad för allihopa! Men gladast blev hon för den sista julklappen som innehöll en docksäng. Lilla Vilgot gillade också sina julklappar men han var lika glad över att få sitta och leka med ett julklappsnöre ;)
Efter lite lek med julklapparna gick vi och la oss en stund och hela familjen slumrade till en stund!
Klockan två, eller strax efter, anlände vi hemma hos mamma och hennes sambo. Där blev det julbord, Kalle, julklappsutdelning med tomte och fika. När tomten först kom stod Alicia nyfiket och titta men när han kom närmare blev hon ledsen och skulle upp i min famn. Men det gick snabbt över när julklapparna började delas ut, då hjälpte hon gärna tomten. Men sitta i knät skulle hon då inte göra, det räckte att lillebror gjorde det medan hon höll honom i handen.
Efter fikat åkte vi en sväng till Billys moster och fira Billys kusin som har fyllt 18 år.

På juldagen var det dags att fira jul med Billys familj. Det blev julbord, julklappsutdelning och fika. Och även om ljudnivån alltid är lika hög när vi ses allihop på den sidan så är det väldigt trevligt! Och det är kul att se alla kusinerna leka ihop. Och även om det oftast blir nått litet gnabb så sköter dom sig väldigt bra trots att dom är så många som ska samsas.

Annandagen blev en lugn hemmadag och avslutades med trevligt sällskap och tacos i Åsarp.

Vi tackar alla inblandade för en fin jul och fina julklappar! Alicia blev jätte nöjd över att få så många saker som hon fick till sin docka som just nu är hennes käraste ägodel ;)

Och som sagt vi har haft en jul som jag önskar att alla fick ha! Lugn, mysig, umgås med folk som står en nära och att få se glädjen i sina barns ögon! Inte bara för att dom får massa fina julklappar, utan också för att se att dom är omringade av människor som älskar dom och dom är verkligen lyckliga!

Även om barnen har varit kanon duktiga hela julen så kan man ändå skymta vår kaosartade vardag lite på vissa julbilder ;)

Det är svårt att förstå att det redan har gått ett halv år sedan världens finaste lilla kille kom till världen!

Kanske kan det bero på att hans fyra första månader försvann i en dimma av gråt och sömnlöshet, men dom sista månaderna har det ändrats en del. Mycket problem med sömnlöshet består, men vi har iaf fått lite rutiner i vardagen och på dagarna skriks det inte alls lika mycket längre! Nej nu har vår lilla goding verkligen lärt sig hur man charmar brallorna av folk! Tindrar lite med ögonen och drar iväg ett smile så man ser dom där små sockerbitarna som sticker upp i fram! Han har verkligen förvandlats till ett charmtroll som mestadels har sin mamma lindad runt sitt lillfinger! Och jag vet allt för väl att det är så men hela mitt mammahjärta smälter när han ler och blöder när han gråter! Han kommer alltid va min lilla plutt vår lilla Vilgot <3

Att få Vilgot att ligga i en säng och sova utan att jag ligger tätt intill tog 5 månader! Nu äntligen har jag börjat lyckas söva honom och sedan kunna smita där ifrån. Det kanske inte låter så märkvärdigt men att få sitta helt själv i soffan och kunna röra båda armarna är verkligen härligt!

Nu hoppas jag på att detta inte är några enstaka "en gångs företeelser" utan att min lilla kille börjar bli stor och börjar förstå att hela världen rasar inte samman bara för att man inte ligger tätt intill mamma!

Nog för att det många gånger är mysigt att han vill vara nära men det kan det också bli frustrerande att aldrig kunna göra det du vill/känner för/eller verkligen skulle behöva.

Nu ska jag väl erkänna att vissa gånger när jag ska söva min lilla prins så dröjer jag mig kvar lite extra länge bara för att få snosa lite extra på honom <3

I morgon är det tisdag igen och tisdag för oss betyder just nu lämna Alicia på dagis, gå morgonpromenad med Göte sedan drar jag och Vilgot in till badet på babysim. Jag är inte alls förtjust i det här med att plaska runt i vattnet. Men båda mina barn är tydligen det så jag får bara bita ihop och dra in till badhuset.

Just nu går jag och Vilgot babysim steg 1 vilket jag gjorde med Alicia också. Och eftersom hon tyckte att det var så kul tänkte jag att jag får testa på det med Vilgot också. Men han har inte varit riktigt så djärv som Alicia va/är och han har rent ut sagt varit en liten mammagris som gärna bara vill vara nära mamma. Så jag trodde att det skulle bli en kamp med babysim. Men ack så jag bedrog mig! Han, precis som sin syster, älskar´t!! Det är kanon att bara ligga på rygg och flyta runt! Och väldigt spännande att simma och jaga leksaker! Underbart att jag som inte alls är en badmänniska har fått två små som älskar vattnet. Tur att vi har Anne-Louise som gärna tar på sig ansvaret och ser till att dom kommer iväg till badhuset även om det inte är "simskola" :)

Nu börjar jag förstå det här med relationen mellan förälder och "minstingen"!
För varje framsteg mina barn tar fylls jag av stolthet och jag hejar på! Det är underbart att se dom utvecklas! Alicia har alltid varit framåt och tidig med det mesta och Vilgot har även han varit tidig. Han lyfte på huvudet själv redan innan vi lämnade förlossningen! Och idag är mina goa lilla kille redan 4 månader gammal och kan sedan ett par veckor tillbaka rulla från rygg till mage, när han blir arg kan han även rulla från mage till rygg, han äter gärna gröt och andra smakportioner (han blir skit arg när det tar slut) och han tar sig både framåt och bakåt när han sitter i gåstolen.
Han är så duktig och jag uppmuntrar honom i sina framsteg! Men med ett litet sting av sorg blandad med den otroliga stoltheten som jag absolut känner! Allt går så fort! Jag hinner inte med! Jag hinner inte njuta av det! Han blir stor så fort! Och tanken på att han är minstingen och det är sista gången vi går igenom dom här mysiga och spännande utvecklingsfaserna gör att jag får lite panik över att det, som sagt, går så fort och att jag inte hinner njuta av tiden. Men alla framsteg är positiva och jag försöker både filma och fota mycket så att jag alltid kan drömma mig tillbaka till dessa små underbara stunder då mina godingar va pyttesmå och gjorde sina första stora framsteg.
Jag vet att alla åldrar har sin charm men deras första år måste väl ändå vara ett av de största med allt vad dom lär sig! <3

Fast det spelar ingen roll, även när mina barn blir stora så kommer dom ändå alltid vara mina små hjärtan som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för!

"Liten" växer så det knakar <3

Det här med att vara husägare har ju sina ljusa och mörka sidor. En av de ljusa är att ha en stor trädgård! En av de mörka är att man behöver underhålla huset och nu var det då dags för oss att dränera runt vårt hus. Så i morses kom grävmaskinen indundrandes i vår trädgård och började gräva. Hej vad det gick! Fler och fler jordhögar blev det i trädgården. Men en dränering är nödvändig inför framtida planer. Och dom var väldigt effektiva i sitt arbete. Men jag är ju tyvärr lite av den negativa arten och sa det "vänta bara tills ni kommer till framsidan". Jag tänkte mest på att där kommer hinder som vår yttertrappa, elkabeln som går till huset (som dom dock varit här och märkt ut), stenplattor och sådant. Och visst blev det problem när de kom till framsidan. Dock inga problem någon av oss trott. Dom grävde försiktigt försiktigt där elkabeln var utmärkt, MEN ca 1 m ifrån märkningen dyker en annan kabel upp. Vilken smäll det blev när grävskopan kom åt den! Min första tanke var att var ska jag göra av alla frysvaror! Men så kikar jag in i huset och ser att lampan i hallen lyser ju fortfarande. Jag springer in och kollar kyl/frys och spisen. Allt fungerar. Jag springer ner i källaren och testar tvättmaskinen, torktummlaren och kollar pannan. Allt fungerar även där. Vi ringer elansvarige som skickar ut ett par "gubbar" som får kolla upp saken. Vi skapade en halv dags arbete för dessa killar. Dom sökte med sina maskiner och kunde först inte fatta vad det var för kabel. Till sist visa det sig att det var grannens elkabel! Så det va bara för grabbarna att börja lösa problemet. Tråkigt för vår grävmaskinist som fick stå still och vänta och pga av detta hann inte grävningen bli klar idag så dom får fortsätta imorgon. Och spännande nog fick dom även fram en gammal elkabel till grannhuset på andra sidan också som utgick ifrån vårt hus. Dock så var den kabeln inte i bruk längre. Kul att vi kan sätta dom lokala företagen i arbete. Men nu stöter dom förhoppningsvis inte på några mer elbekymmer imorgon när dom fortsätter kämpa med dräneringen!

"Vår präst" är nog en av de virrigaste präster som finns! Eller kanske den mest stressade? Fast han är sååå bra och bjuder på sig själv!! I tisdags förra veckan skulle han komma hem till oss för att diskutera Vilgots dop. Som vanligt kommer han lite sent och när han kommer in genom ytterdörren asgarvar han! Då visar det sig att han först åkt till fel hus, klivit in och pratat en stund innan dom frågar varför han har kommit dit. Haha!! Så kan det gå om man har mycket som snurrar i huvudet :)

I fredags spenderade jag, Amelie och lilla Alma kvällen med att dekorera och duka i Slötagården (tack snälla för hjälpen!!). Och sedan i lördags var det dags för dop. Vilgot skötte sig verkligen 1000 gånger bättre än vad jag trott! Jag var helt inställd på att han skulle skrika sig igenom det hela, men inte då! Han va lite gnällig en sväng men inget skrik alls! Han t o m skrattade åt prästen :)

Men jag är verkligen helt värdelös på att hålla i större tillställningar! Man kan knappt säga att det var jag som höll i det! Jag stressar mest upp mig och springer runt som en förvirrad höna utan att egentligen göra någonting! Tur att jag har underbara människor runt omkring mig som styr upp det hela! Tack snälla för all hjälp vi fick under och efter kalaset!!!

Och tack snälla alla som kom och var med och förgyllde Vilgots dopdag!!!

Stiligare kille får man leta efter!

Tårtorna

Tröttsamt att vara kalasets medelpunkt ;)