I morses blev det plötsligt knäpptyst i tv-rummet där barnen lekte. Jag tänkte direkt "Inte nu igen!" Dom har inte gjort annat än att hittat på hyss och bråkat de sista veckorna. Men när jag kom in i tv-rummet satt dom jätte duktigt och Alicia höll på att borsta Vilgots hår. De få stunder de leker lugnt ihop så är det fantastiskt kul att se dom!
Dock gick friden snabbt över när Alicia slutade borsta Vilgots hår blev han jätte arg och började jaga henne istället.

Fy vad dålig jag har varit på att skriva här! Men behovet att få skriva av sig har inte infunnit sig den sista tiden. Får se om det vänder igen ;)

Jag tycker att julen är en fin och mysig högtid. Eller jag tycker det egentligen i alla fall. I två veckors tid har jag haft en enorm ångest över allt som jag borde hinna göra! Man får höra om hur alla fejar med både det ena och det andra. Och vad gör jag? Det känns som jag bara går upp på morgonen, krigar med mina trötta barn, lämnar på dagis, åker till jobbet, hämtar på dagis, lagar mat, myser en liten stund med barnen innan läggdags, gör i ordning inför morgondagen, pustar ut ett par minuter i soffan innan jag släpar mig upp till sängen. När infinner sig lugnet och julkänslan?!
Usch i morgon är det en vecka kvar till julafton och jag har inte slått in en enda julklapp! Jag har inte heller fixat alla julklappar. Och denna veckan jobbar jag 6 dagar. Jag är bara ledig på fredag och då ska vi till BVC och hinna med tusen andra saker som inte hunnits med tidigare i veckan, som till exempelt att ta tag i berget med tvätt!
MEN jag har i alla fall för första gången sedan jag flyttade hemifrån för 8 år sedan fått upp julgardiner! Tack snälla mamma för hjälpen med att sy dem <3

I helgen började jag också se folk lägga ut bilder på att de hade glätt sina granar. Min spontana tanke blev då lite ofint "what The f*ck!?" Jag som inte ens hade fått upp mer julpynt än adventsljusstakar! Men jaja det blir jul ändå! Och nu har jag i alla fall med hjälp av Alicia fått fram lite tomtar och glitter.
I morgon ska jag också lyckas fixa fika till dagis till på torsdag då Alicia går sin sista dag på småbarns avdelningen (hur fasen blev hon så stor!). Jag önskar att jag kunde dela på mig lite ibland. Fast jag har hört att Ica och Coop har massa fika nu för tiden ;)
Nej nu ska jag inte vara negativ! Det blir som sagt va jul ändå och allt löser sig säkert i slut ändan.

Det är konstigt att något "stort" måste hända för att man ska påminnas om att den tiden vi har tillsammans är så enormt värdefull! Varför tar vi varandra så ofta förgivna? Varför sätter vi inte mer värde på att spendera tid tillsammans? Vi lever i ett fruktansvärt stressat samhälle där vardagen mest innebär just stress. Och allt ha begär, som så många har efter att äga alla de senaste prylarna, en ny bil, den dyraste cykeln, den senaste surfplattan. Vad är det egentligen värt?

Jag har blivit livrädd för att en dag vakna upp och märka att någon fattas mig! Inte något utan NÅGON! Vad är då mest värt? Alla saker som denne någon givit mig? Nej! Det jag vill ha då är att kunna tänka på alla fina minnen! Alla fina stunder vi haft tillsammans och alla roliga saker som vi gjort tillsammans! Eller den dagen jag själv försvinner, då vill jag att mina nära och kära ska ha mängder med fina och roliga stunder att minnas där jag varit delaktig!

Såhär i juletid har nog det matriella sakerna också alldeles för stor plats! Självklart ska vi ge varandra julklappar. Men varför inte ge varandra en julklapp där vi gör nått ihop? Kanske ett restaurang besök? En biokväll? En weekend? Ett besök på ett äventyrsbad? Ok min fantasi är inte den bästa men min poäng kommer nog fram ;)
Sedan är det klart att barnen ska få lite leksaker det är inte det jag menar. Jag menar att i det stora hela ta till vara på chansen att rå om varandra!

Jag var igår på jul på Liseberg med delar av min närmsta familj och det är ett av mina fina minnen jag alltid kommer att ha med mig ?

Förra måndagen hade Vilgot prickar på fötterna, jag tänkte inte så mycket på det tills jag såg lappen på dagis att det gick vattkoppor. Jahaja tänkte jag lika bra det. På tisdagen hade prickarna ökat och några hade börjat vätskat sig. Jag googlade lite och blev rätt säker på att det var vattkoppor. Svärmor kom förbi innan jobbet och hon trodde också att det var vattkoppor. Sedan följde två riktigt jobbiga dagar, men mest bara för att Vilgot fick prickar i munnen ihop med fyra stora gaddar som är påväg. Men sedan lätta det fort. Många prickar hade han men han verkade inte ha så ont av dom. Vi höll båda barnen hemma hela veckan men på Alicia hittade vi inte en enda prick. Framåt helgen fick Vilgot små små skorpor på många av sina prickar och vi tänkte att det blev ju ändå en ganska mild omgång det här, Tack och lov!
I måndags var barnen tillbaka på dagis. När jag lämnade dom stod jag och pratade en stund med två av Vilgots fröknar om vattkopporna innan jag åkte till jobbet.
Framåt eftermiddagen ringde en av fröknarna till mig på jobbet. Hon ville bara prata lite med mig innan hon gick hem. Då berättar hon att dom har pratat lite sinsemellan och som hon sa "vi är absolut inga läkare men vi tror inte att Vilgot hade vattkoppor". Min första tanke var att naturligtvis hade han inte det! Klart att vi inte ska få en mild omgång av något!
Vi pratade lite och jag sa att det kan jag säkert tro att det inte va nu när du förklara och ni har betydligt större erfarenhet av det här än jag och jag hade funderat över det också, speciellt placeringen av alla prickarna. Då sa hon att placeringen av hans prickar är rätt typiska för höstblåsor och skorporna är inte typiska skorpor som efter vattkoppor, så han har nog haft en rejäl omgång med höstblåsor, men som sagt vi är ju inga läkare men det är vad vi tror.
Självklart tänkte jag, det var ingen mild omgång vattkoppor utan en rejäl omgång med massa höstblåsor istället! Det klart att det är så! Jag blir inte förvånand! Varför kan inte vi få en mild omgång av någonting?!!!!

Vilgot har äntligen fått sitt egna rum!
Förra veckan fick jag ett ryck och rev ut ALL skit som stod i Vilgots rum. Det hade blivit ett utrymme där vi knödde in allt som vi inte visste vart vi skulle göra av. Och mycket skit som av både tidsbrist och lathet inte hamnat där det borde vara. Men efter att ha varit och köpt en ny säng till honom förra helgen så tyckte jag att det var hög tid att han skulle få sitt rum! Så en dag när jag jobbade kväll passade jag på att använda förmiddagen till att bära ut all bråte. Självklart fick jag hjälp av två små nyfikna hjälpredor som kanske var lite mer i vägen än vad dom gjorde nytta ;) Göte kom upp till övervåningen också, stannade på översta trappsteget, svepte med blicken över hela övervåningen, spände ögonen i mig och gick ner och la sig igen. Jag tror inte att han var så nöjd med allt oväsen :P
Men jag fick ut all skit, städade ur hela rummet, fick på Vilgots matta på golvet, bar upp och gjorde i ordning hans säng och fick in lite leksaker. Det var/är långt ifrån färdigt men det är en början iaf.
Igår natt var tredje natten som Vilgot sov i sin säng. Dom första två nätterna kan inte kallas nätter egentligen, då sov han i sin säng tills vi gick och la oss ungefär. Men i natt! I natt sov han i sin säng ifrån att Billy la barnen för kvällen och ända till klockan 04:14!! Jag jobbade kväll och var hemma sent men somnade runt kvart i tolv och sedan sov jag tills Vilgot vaknade. Alltså ca 4,5 timmes sammanhängande sömn! Fatta 4,5 timme! Ja jag är helt lyrisk över dessa sömntimmar! Jag kan inte minnas när jag fick/kunde sova så många timmar på raken. Nu hoppas vi på att detta håller i sig och bara blir bättre och bättre så kanske vi också kan få känna oss som människor igen ;)

Bra med en kompis som sällskap i den nya "stora" sängen ?

1 September 2014 startar ett nytt kapitel i livet.
Adjöss med bebis tiden! Nu blir det ingen mer mammaledighet för min del. På ett sätt är jag väldigt tacksam över att den tiden är förbi, för som ni vet har jag aldrig hymlat med att mammaledigheten med Vilgot har varit skit jobbig men den har även givit mig enormt mycket! Men samtidigt svider det i hjärtat! Aldrig mer något pytte litet knyte som ligger i famnen och gnyr! Istället står jag här med två huliganer (men ack så älskade) som nästan välter omkull sitt dagis!
Fast nä, jag känner mig väldigt färdig med bebis tiden och ser verkligen fram emot att få kliva ur bebis bubblan och få känna på vuxen världen igen! Även om det alltid kommer sticka till lite i hjärtat varje gång jag får chansen att hålla i ett litet knyte. Men det hör väl många kvinnor till? Måste vara den där biologiska kvinno klockan som måste retas lite med en?

Men som sagt, jag har nu haft mina 2,5 år hemma med mina små hjärtan och det är en period i mitt liv som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och jag älskar mina barn över allt annat!! Men nu känner jag mig färdig med den biten och att få ta klivet ur bebisbubblan in i bubblan med en vardag bestående av småbarn, dagis och jobb är faktiskt efterlängtad just nu! Barnen behöver till dagis för att få busa av sig och jag behöver få komma ut bland vuxna och bara få vara mig en stund om dagen! Det tror jag kommer göra att vi alla i familjen kommer må bättre och förhoppningsvis sova bättre på nätterna ;)

Jag längtar faktiskt efter att få jobba igen och jag känner mig taggad till tusen att få visa att jag duger någonting till utanför hemmets väggar också!
Imorgon börjar allvaret, då kör jag igång med fyra veckors utbildning i Göteborg som jobbet skickar mig på och efter utbildningen har Samres hunnit flytta sina lokaler till Skövde. Så det blir nästan som att starta om helt på nytt. Ny utbildning, jobb på en nyuppstartad avdelning, i nya lokaler och på en ny ort. Tack och lov finns det några bekanta ansikten kvar iaf! Men många fina personer kommer fattas och jag kommer sakna er! Själv vet jag ju inte heller hur länge jag får vara kvar men jag har blivit lovad minst ett år iaf, så jag hoppas på det och försöker se det positivt.

Men nu ska det förberedas dagis väskor och matlådor.

So here we go, nästa steg i livet!!

Liten Vilgot blir stor på tok för fort!
Idag hade vi första inskolnings dagen på dagis och mjukstart med 3 timmar. Och det gick rätt bra. Han strosade runt och kikade på leksakerna, kollade lite på vad dom andra barnen grejade med, klättrade på sådant man INTE ska klättra på, blev förbannad när fröken inte var tillräckligt snabb med att ge honom frukt, lekte i sandlådan, strosade runt ute, öste i sig soppa till lunch, åt tillslut med stängda ögon och missade munnen med skeden och avslutade med att kräkas efter att ha ätit för mycket soppa. En lagom härlig första dag och i morgon blir det spännande att se hur det ska gå när han ska vila där. Eller ja, är han lika trött som idag så borde det ju inte bli några problem ;)

Alicia var en stolt storasyster idag som ville visa Vilgot det mesta under lekstunden ute som deras avdelningar har ihop. Och hon var jätte glad över att få komma tillbaka till dagis och sina "jobbarkompisar" som hon kallar alla sina dagis kompisar :) Det är så skönt att veta att hon trivs så himla bra!

Stolta barn med dagis väskorna på ryggen