1 September 2014 startar ett nytt kapitel i livet.
Adjöss med bebis tiden! Nu blir det ingen mer mammaledighet för min del. På ett sätt är jag väldigt tacksam över att den tiden är förbi, för som ni vet har jag aldrig hymlat med att mammaledigheten med Vilgot har varit skit jobbig men den har även givit mig enormt mycket! Men samtidigt svider det i hjärtat! Aldrig mer något pytte litet knyte som ligger i famnen och gnyr! Istället står jag här med två huliganer (men ack så älskade) som nästan välter omkull sitt dagis!
Fast nä, jag känner mig väldigt färdig med bebis tiden och ser verkligen fram emot att få kliva ur bebis bubblan och få känna på vuxen världen igen! Även om det alltid kommer sticka till lite i hjärtat varje gång jag får chansen att hålla i ett litet knyte. Men det hör väl många kvinnor till? Måste vara den där biologiska kvinno klockan som måste retas lite med en?

Men som sagt, jag har nu haft mina 2,5 år hemma med mina små hjärtan och det är en period i mitt liv som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och jag älskar mina barn över allt annat!! Men nu känner jag mig färdig med den biten och att få ta klivet ur bebisbubblan in i bubblan med en vardag bestående av småbarn, dagis och jobb är faktiskt efterlängtad just nu! Barnen behöver till dagis för att få busa av sig och jag behöver få komma ut bland vuxna och bara få vara mig en stund om dagen! Det tror jag kommer göra att vi alla i familjen kommer må bättre och förhoppningsvis sova bättre på nätterna ;)

Jag längtar faktiskt efter att få jobba igen och jag känner mig taggad till tusen att få visa att jag duger någonting till utanför hemmets väggar också!
Imorgon börjar allvaret, då kör jag igång med fyra veckors utbildning i Göteborg som jobbet skickar mig på och efter utbildningen har Samres hunnit flytta sina lokaler till Skövde. Så det blir nästan som att starta om helt på nytt. Ny utbildning, jobb på en nyuppstartad avdelning, i nya lokaler och på en ny ort. Tack och lov finns det några bekanta ansikten kvar iaf! Men många fina personer kommer fattas och jag kommer sakna er! Själv vet jag ju inte heller hur länge jag får vara kvar men jag har blivit lovad minst ett år iaf, så jag hoppas på det och försöker se det positivt.

Men nu ska det förberedas dagis väskor och matlådor.

So here we go, nästa steg i livet!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morses blev det plötsligt knäpptyst i tv-rummet där barnen lekte. Jag tänkte direkt "Inte nu igen!" Dom har inte gjort annat än att hittat på hyss och bråkat de sista veckorna. Men när jag kom in i tv-rummet satt dom jätte duktigt och Alicia höll p...

Fy vad dålig jag har varit på att skriva här! Men behovet att få skriva av sig har inte infunnit sig den sista tiden. Får se om det vänder igen ;) ...

Jag tycker att julen är en fin och mysig högtid. Eller jag tycker det egentligen i alla fall. I två veckors tid har jag haft en enorm ångest över allt som jag borde hinna göra! Man får höra om hur alla fejar med både det ena och det andra. Och vad gö...

Det är konstigt att något "stort" måste hända för att man ska påminnas om att den tiden vi har tillsammans är så enormt värdefull! Varför tar vi varandra så ofta förgivna? Varför sätter vi inte mer värde på att spendera tid tillsammans? Vi lever i et...

Förra måndagen hade Vilgot prickar på fötterna, jag tänkte inte så mycket på det tills jag såg lappen på dagis att det gick vattkoppor. Jahaja tänkte jag lika bra det. På tisdagen hade prickarna ökat och några hade börjat vätskat sig. Jag googlade li...