1 September 2014 startar ett nytt kapitel i livet.
Adjöss med bebis tiden! Nu blir det ingen mer mammaledighet för min del. På ett sätt är jag väldigt tacksam över att den tiden är förbi, för som ni vet har jag aldrig hymlat med att mammaledigheten med Vilgot har varit skit jobbig men den har även givit mig enormt mycket! Men samtidigt svider det i hjärtat! Aldrig mer något pytte litet knyte som ligger i famnen och gnyr! Istället står jag här med två huliganer (men ack så älskade) som nästan välter omkull sitt dagis!
Fast nä, jag känner mig väldigt färdig med bebis tiden och ser verkligen fram emot att få kliva ur bebis bubblan och få känna på vuxen världen igen! Även om det alltid kommer sticka till lite i hjärtat varje gång jag får chansen att hålla i ett litet knyte. Men det hör väl många kvinnor till? Måste vara den där biologiska kvinno klockan som måste retas lite med en?

Men som sagt, jag har nu haft mina 2,5 år hemma med mina små hjärtan och det är en period i mitt liv som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och jag älskar mina barn över allt annat!! Men nu känner jag mig färdig med den biten och att få ta klivet ur bebisbubblan in i bubblan med en vardag bestående av småbarn, dagis och jobb är faktiskt efterlängtad just nu! Barnen behöver till dagis för att få busa av sig och jag behöver få komma ut bland vuxna och bara få vara mig en stund om dagen! Det tror jag kommer göra att vi alla i familjen kommer må bättre och förhoppningsvis sova bättre på nätterna ;)

Jag längtar faktiskt efter att få jobba igen och jag känner mig taggad till tusen att få visa att jag duger någonting till utanför hemmets väggar också!
Imorgon börjar allvaret, då kör jag igång med fyra veckors utbildning i Göteborg som jobbet skickar mig på och efter utbildningen har Samres hunnit flytta sina lokaler till Skövde. Så det blir nästan som att starta om helt på nytt. Ny utbildning, jobb på en nyuppstartad avdelning, i nya lokaler och på en ny ort. Tack och lov finns det några bekanta ansikten kvar iaf! Men många fina personer kommer fattas och jag kommer sakna er! Själv vet jag ju inte heller hur länge jag får vara kvar men jag har blivit lovad minst ett år iaf, så jag hoppas på det och försöker se det positivt.

Men nu ska det förberedas dagis väskor och matlådor.

So here we go, nästa steg i livet!!

Liten Vilgot blir stor på tok för fort!
Idag hade vi första inskolnings dagen på dagis och mjukstart med 3 timmar. Och det gick rätt bra. Han strosade runt och kikade på leksakerna, kollade lite på vad dom andra barnen grejade med, klättrade på sådant man INTE ska klättra på, blev förbannad när fröken inte var tillräckligt snabb med att ge honom frukt, lekte i sandlådan, strosade runt ute, öste i sig soppa till lunch, åt tillslut med stängda ögon och missade munnen med skeden och avslutade med att kräkas efter att ha ätit för mycket soppa. En lagom härlig första dag och i morgon blir det spännande att se hur det ska gå när han ska vila där. Eller ja, är han lika trött som idag så borde det ju inte bli några problem ;)

Alicia var en stolt storasyster idag som ville visa Vilgot det mesta under lekstunden ute som deras avdelningar har ihop. Och hon var jätte glad över att få komma tillbaka till dagis och sina "jobbarkompisar" som hon kallar alla sina dagis kompisar :) Det är så skönt att veta att hon trivs så himla bra!

Stolta barn med dagis väskorna på ryggen

Igår förmiddag åkte jag och Alicia själva till stan en sväng. Och när hon är med själv blir hon mycket lugnare än när Vilgot är med. Visst finns hennes humör där och trotsen och det bångstyriga. Men det ligger inte alls på samma höga nivå som den brukar ligga på. Och dom värsta dispyterna vi hade va att hon vägrade prova regnvantarna som i grunden var anledningen till att vi skulle åka till stan och handlade. Och när vi var i mataffären så skulle hon pront ha lösgodis trots att vi hade köpt det dagen innan så hon hade redan en alldeles egen liten påse med lördagsgodis hemma. Men jag var faktiskt lite pedagogisk (wii jag fann mig i situationerna och började inte skrika av ren trötthet som jag gjort det senaste året) så jag satte mig ner och diskuterade med henne och förklarade för henne varför vantarna skulle provas och varför hon inte fick något lösgodis. Och visst tog det en stund och visst gapade hon lite på mig. MEN det blev inget ramaskri som det i normala fall hade blivit. Och eftersom Alicia uppförde sig så bra kunde jag inte låta bli att skämma bort henne lite grann ;) Och när vi var på stan hittade hon ett paraply som hon bad jätte fint om att få, så fint så hela mitt mamma hjärta smälte! Och det regnade faktiskt lite ute och hon hade faktiskt inte något paraply innan! ;) Och i mataffären på väg ut till bilen så fick hon väl kanske testa på att åka både på hästen och i bilen som står i entrén där ;) Och det var verkligen jätte kul att unna henne lite småsaker för hon sken som en sol efteråt <3