Just nu är det en fruktansvärt tung tid på jobbet!

I veckan blev vi kallade till möte med dom lite högre uppsatta människorna i företaget. Vi förstod naturligtvis att något stort var i görningen och det var garanterat inte positivt för oss "vanliga arbetare". Så rätt vi hade!!
Flera av oss i Falköping kommer bli av med våra jobb för ledningen har beslutat att flytta kundtjänstavdelningen till Estland. Och för att öka företagets vinstmarginaler dras det in på tjänsterna i Falköping, eftersom vi är dyrare arbetskraft än den dom har och satsar på i Estland och Moldavien. Sen går det ju diskutera kvantitet och kvalite. Men ledningen vill naturligtvis tjäna pengar, så är det ju i alla företag. Sen att det får konsekvenser för våra gamla och sjuka här i Sverige är en annan sak. Men det är en diskussion jag inte tänker ta nu. För nu vill jag bara lägga energi på att stötta mina underbara kollegor i Falköping!!

Företagets ledning har tagit ett beslut som vi inte kan påverka utan vi kan bara vänta till måndag/tisdag då vi kommer få besked om vilka som kommer få gå hem. Eftersom dom kommer gå efter LAS listan kan en del av oss redan nu räkna ut vårt öde och jag är tack och lov en av dom. Jag kunde från första stund ställa in mig på vad som skulle ske med mig och kunde direkt börja bearbeta det. Jag lider istället med mina kollegor som går runt i ovisshet!! Det är fruktansvärt att inte veta!! Och det kommer vara jobbigt vare sig du får stanna eller inte efter en såhär stor omställning.

Även om man just nu är skit förbannad på företaget så är jag ändå enormt tacksam för att ödet en gång styrde mig dit!! För på Samers i Falköping har jag träffat och lärt känna så många underbara människor!! Människor som påverkat mig på så många positiva sätt och som gjort att jag har vuxit och utvecklats som människa. Många av er har påverkat och underlättat min vardag fast man inte har tänkt på det! Sen är det också på Samres som jag träffade till en början underbara kollegor och som idag hör till mina närmaste vänner. Underbara vänner som betyder så enormt mycket för mig och som jag inte med ord kan beskriva hur tacksam jag är för att ha dom i mitt liv!

Och jag vill försöka hålla mig positiv i denna jobbiga tid! Och jag håller stenhårt på att efter regn kommer solsken! Även om vi har det jobbigt nu så vill jag tro att detta leder till något bättre för var och en av oss på olika sätt. Tänk på att varslet inte beror på vår prestation utan det är en pengafråga. Och det är ingen som inte jobbat med vårt jobb som förstår den psykiska påfrestning och den stress som vårt arbete innebär. VI ÄR ALLA ENORMT STARKA OCH DUKTIGA!!! GLÖM ALDRIG DET!!!!!

Gravida har nått speciellt ljus runt sig och lyser verkligen upp! Det är sååå mysigt med en bebismage! Gud vilken fin mage du har! Att vara gravid är ju det mest naturliga som finns! Å är det inte mysigt med alla rörelser i magen?

Jag tackar för alla fina kommentarer! Jag uppskattar dom verkligen jätte mycket! Men vill du höra hur underbart det är att vara gravid ska du inte prata med mig. För då får du absolut inte det svar du vill ha!

Inte för att jag har en tok jobbig graviditet med överdrivet mycket jobbiga komplikationer, hade inte förra gången heller. Det kanske är hemskt att säga men jag trivs verkligen bara inte med det. Att så gott som helt tappa kontrollen över sin egna kropp är ingen höjdare.

Missförstå mig inte, resultatet är naturligtvis värt det och hur mycket mer som helst! Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar Alicia och hur glad och lycklig jag blir av att bara tänka på att hon finns! Hon kommer antagligen köra över mig totalt min lilla trollunge för jag totalt smälter inombords av att bara se henne! Jag skulle verkligen göra allt för henne, bara hon har det bra!!!
Och jag tok längtar efter det lilla pyret som vi går och väntar på nu! Jag tvivlade inte en sekund på att behålla även detta oplanerade lilla gryn! Även om jag visste att jag skulle hata vägen jag åter igen skulle vandra så vet jag att vid vägens slut blir belöningen obeskrivlig!

Men just nu så nej jag känner mig inte vackrare än någonsin! Och nej jag tycker inte att min mage är fin! Den är i vägen hela tiden! Jag blir andfådd av att gå uppför fem trappsteg! Jag orkar knappt bära en matkasse! Kommer knappt upp ur soffan! Och mina fötter och vader är konstant svullna! Osv!

Men pyret i magen däremot vet jag är ihop med sin storasyster det mest underbara som denna jord någonsin kommer skåda!! <3<3<3

Det här med inskolningen på dagis är något som jag dom sista veckorna börjat få ångest över.. Men till vilken nytta? Första veckan gick ju fint!! Alicia kom dit, sprang in, rev fram lite leksaker och börja leka. Första dagen var hon och Billy där i tre timmar och lekte, andra dagen var jag ledig så jag passa på att följa med och då var vi där 9-15. Det va samma andra dagen, hon drog iväg direkt och började leka. Hela dagen flöt på fint, det enda som var lite jobbigt var när det va dags för vilan. Att lägga henne har alltid varit krångligt när jag eller Billy är med så vi bestämde att fröknarna fick testa själva medan vi va i rummet bredvid. Och visst började hon skrika men efter att ha fått gunga lite fram och tillbaka i frökens knä så slocknade hon som en sten och sov näst längst av alla barnen.

Jag tror nog att Alicia kommer trivas fint på dagis, fröknarna på hennes avdelningen verkar jätte bra och barnen ser ut att komma förvånansvärt bra överrens och leker bra ihop. Men vi får väl se hur det går den här veckan som kommer nu när hon ska vara där utan oss... Som vanligt är det nog jobbigast för mig ;)

En glad tjej påväg till dagis

Alicia ihop med sin bff Vera ute på upptåg under lekstunden på utegården. Hade inte fröknarna att göra innan så har dom fått det nu ;)

Helt ärligt talat så har jag riktigt svårt att förstå att vi i min årskull fyller 25 år i år. Hur fasen gick det till?! När fasen blev vi vuxna? Tog vi inte studenten nyss? 

Dock känns det verkligen ingen skillnad på att fylla år längre. Det är verkligen bara en siffra som blir högre och högre. Och antagligen blir det nu som min kära mor säger att det är på barnen man ser att man blir äldre. För Alicia växer ju som ogräs och i och med att hon fyllde 1 år måste det betyda att jag blivit ett år äldre. Men själv lär jag aldrig bli äldre än 22 i huvudet iaf ;)

Födelsedagspresenten från min kära sambo, örhängen och armband :)

Imorgon är det dags för mig att kliva ur min lilla föräldrabubbla och bege mig till jobbet igen, på heltid! Medan Alicia får vara hemma med pappa ett tag. Men det känns faktiskt helt ok!
Kanske för att jag vet att om 2,5 månad går jag hem igen ;P
Fast helt ärligt så ska det bli skönt att få komma till jobbet igen! Jag älskar verkligen Alicia över allt annat men jag tror att det är nyttigt för alla parter att hon får vara hemma med pappa lite och att jag får komma ut i "vuxenvärlden" igen. Sedan är det ju dags för henne att börja på dagis snart! Vilket jag också tror är väldigt nyttigt och kul för henne! Hon behöver den aktiveringen och hon tycker att det är så himla kul med andra barn. Även om jag får lite ångest över hur fort tiden går!!

Idag har vi passat på att bara ta det lugnt och njuta av dagen! Vi tog en liten familjepromenad i solen, Alicia testade rutschkanan på dagisets lekplats och den va riktigt rolig! Sedan tog vi en tur till staden och kolla läget för att sedan åka hem och vila innan vi åkte till Alicias ena faster och fick en kanon god söndagsmiddag!
Och nu blir det Så ska det låta innan det är dags att göra som Alicia och möta Johan Blund.

På åk tur i dagens solsken

Det är med tok mycket känslor jag idag firar min lilla trollunge som fyller 1 år!! Shit vad fort det här året har gått!! Och det har verkligen varit det bästa året i mitt liv och jag har sugit åt mig så mycket av det jag bara kunnat!! Men tiden har gått på tok för fort!!! Jag skulle kunna babbla på i evigheter om mina "blödiga" känslor idag men jag ska bespara er ;)

För ett år sedan va min skatt såhär pytteliten och oskyldig:

Och idag är hon högt och lågt  och hittar på bus mest hela tiden mitt lilla <3

Vissa dagar känns det bara som att allt går emot en. Dom kommer lite då och då och när just en sådan dag inträffar vill man (iaf jag) bara krypa ner under täcket och få sova och sedan vakna upp till en ljus och trevlig dag istället. Igår hade jag just en sådan där skit dag då allt bara kändes hopplöst. Det kändes som att hela världen var emot mig! Och jag ville inget hellre än att bli fyra år igen och få krypa ihop hos mamma eller pappa som kunde fixa alla fel i världen åt en! 

Idag har framför allt min jädra förkylning blivit betydligt bättre vilket gör att allt känns lite lättare!

Igår ringde vetrinären och tala om att Göte har en kronisk sjukdom som måste medicineras dagligen resten av hans liv. Det är dock ingen sjukdom som han har ont av direkt och den är inte dödlig. Det är en hormonellsjukdom som kan göra att han kan snabbt gå upp i vikt, han kan bli trött och slö och pälsen kan bli dålig. Och det är ca 2 år sedan jag började att påpeka hos vetrinären att hans päls blivit jätte dålig! Och pga olika saker har vi varit hos vetrinären flera gånger under dessa 2 år och jag har varje gång påpekat det här med hans päls. Men har bara fått hänvisning till svindyr specialmat och dyra oljor att hälla på maten som inte gett resultat. Och i torsdags träffade vi en ny vetrinär och hon tog upp hans päls innan jag hann göra det och hon sa direkt att det kunde va den här sjukdomen som han nu har eller något med levern. Allt som behövdes var ett blodprov så var det fastställt! Att det skulle behöva ta två år att få fram?! 

Så idag börjar vi medicinera och hoppas på att Göte ska få tillbaka sin fina ståtliga päls!! Hade nästan glömt hur jäkla mycket päls han haft stackarn.

Man blir knappt irriterad när man på morgonen står och ska iväg och så startar inte bilen!!! Hade tid hos frissan kl nio och innan det skulle Alicia och Göte köras till syrran i Kleva där dom skulle vara medan jag klippte mig. Tur att man har otroligt snälla svärföräldrar!! Igår var svärmor barnvakt hela dagen medan jag jobba och idag kom svärfar och fick igång bilen åt mig!! Jäkla kyla!!
Väl hos frissan, bara ett par minuter sen, kapades mitt hår av 15 cm och nya slingor gjordes. Kändes jäkligt skönt att få bli lite bortskämd :)

Sedan blev det lunch hos syrran innan vi tog med barnen och åkte till Stellas Lekland. Herregud vad dom kan leka :)

Lite bilder från dagen :)