För två år sedan satt jag och åt dillchips vid den här tiden. Chips som sedan skulle komma upp och visa sig som startskottet på en dag som jag aldrig kommer glömma!

Det känns jätte konstigt att min lilla skrutta redan fyller två år i morgon! Hur kan det redan ha gått två år sedan den där dagen då jag stod och hängde över stolen här hemma med mindre än 2 minuter mellan värkarna och väntade på Billy som stod i duschen, Anne-Louise som pratade med förlossningen eftersom jag knappt inte hann säga nått mellan värkarna och lilla Göte som inte lämnade min sida. Och sedan timmar som passerade där jag totalt gick in i mig själv för att stå ut med dessa täta värkar i sju timmar utan att få någon bedövning till att fungera. Jag minns detta som igår. Men den sekunden Alicia kom upp till mig minns jag som att det hände för tio minuter sedan. Att någon så liten kan betyda så mycket! Att man kan älska någon så mycket! Att man kan bli så stolt över någon när hon utvecklas och växer!
Min älskade lilla fisalisa, jag följer varje steg du tar och du kommer bli helt tokig på mig så enormt många gånger i ditt liv. Men allt jag kämpar för är att du ska få det bästa och bli det bästa! Min kärlek till dig är obeskrivlig.
Grattis på två års dagen hjärtat!

Vill bara skriva att nu, nu äntligen ligger jag på min säng och vilar mina arma kropp som verkligen har slitit idag! Och det har varit värt varenda svettdroppe!
För nu ligger jag på min säng som numera står på övervåningen!! Alicia sover i sin säng i sitt nya rum!! Och Vilgot sover i sin egna (!!!!!!) säng brevid mig!! Fy f*n vad nöjd jag är just nu :)

Alicia spanar in sitt alldeles egna rum :)

Idag lyckades jag sätta mig och bläddra i en tidning! Jag tror att det är andra gången på x antal månader som jag lyckats med detta. Jag hinner inte läsa allt men iaf de artiklar med en rubrik som fångar mitt intresse lite extra. Och idag hitta jag en artikel som kändes som att dom skrev till just mig!

Vilgot är bara ett barn som kräver lite extra! Det är INTE mitt fel att han är så närhetsberoende! Jag har INTE skämt bort honom som jag så ofta fått höra! En del barn kräver bara mer närhet! Alla barn kan inte ligga själva och sova bort halva dagarna!

Gud så många gånger som jag tänkt att "är det bara mitt barn som är såhär krävande?" "är det bara mitt barn som inte kan sova utan att jag håller i honom eller ligger tätt intill?" "Varför är han aldrig nöjd?" Osv. Och hjälp vad det har tärt på mig, mitt självförtroende som mamma och mitt tålamod! Och så många gånger som tårarna har börjat rinna av ren utmattning och uppgivenhet. Inte har det hjälpt heller när man fått höra från höger och vänster att "Oj vad du har skämt bort honom!" Varje gång har jag velat be dom dra åt helv.. och fråga om dom tror att jag tycker att det är kul och trivs med att mitt barn konstant gråter om jag inte bär, vaggar och hycha honom! Tror dom inte att jag har testat massa olika saker för att slippa ha honom sådan?!    
Nu har Vilgot blivit MYCKET bättre men han är också nu snart 8 månader gammal. Han är fortfarande en mycket krävande liten herre, men nu ser man att det blir bättre och bättre!

Säga vad man vill om tidningar och deras artiklar, den här träffade helt rätt! Den beskrev så mycket som stämde in på Vilgots beteende och hur hans beteende har utvecklats! Och om det skrivs om det måste de iaf finnas en hög med mammor till som känner som jag! Som kämpar med sina små underverk! Jag tackar enormt för den här artikeln! Det var precis vad jag behövde få läsa!

 

På bara några dagar har det hänt massor med Vilgot! Han har ett tag kunnat förflytta sig själv när han legat på golvet. Men det har gått så sakta att man först efter en stund sett att han allt har flyttat sig en bit, om han inte har rullat för då syns det ju klart och tydligt. Men för ett par dagar sedan började han dra sig fram över golvet och nu ålar han sig fram så fort att man får skynda på bra för att få fatt i honom!
Och igår ålade han sig fram till tv-bänken, tog tag i överkanten och drog sig upp på knä! Och nu gör han så så fort han får tag i nått som är i högre höjd än honom själv. Snart står han väll upp också min lille plutt?! ?

Tänk om alla förmiddagar var som denna! Då hade va snart varit lite mer i fas med våra liv.

Morgonen började 6.30, lite tidigt men ändå ok om man jämför med vad vi är "vana" vid. Alicia var lite mot valls som vanligt och ska göra tusen andra saker istället för att sitta still och äta sin frukost. Men tillslut lugnade hon ner sig och pillade i sig sin smörgås. Kläderna åkte på ovanligt lätt! Men när ytterkläderna skulle på så var hennes kängor puts väck. Jag sprang runt som en tok och letade! När jag frågade Alicia om hon visste vart dom va pekade hon på källardörren. Så jag sprang ner och letade men inte då! Så ringde jag Billy och frågade om han sett kängorna och då kom jag på att jag lät ju dom sitta kvar i overallen igår efteratt vi var ute igår förmiddags! Så typiskt mig att glömma det!

Så lyckades vi iaf ta oss bort till dagis hyfsat smidigt. Alicia är tack och lov väldigt lätt att lämna där! Direkt efter lämningen på dagis åkte vi vidare till stan och handlade. När vi åkte hemåt igen somnade Vilgot i bilen, så när vi kom hem tänkte jag att va bra då hinner jag plocka ur diskmaskinen också när varorna är in plockade. Jag hann visst städa köket, plocka i ordning i hallen och vardagsrummet, plocka undan alla leksaker och hittade faktiskt ett golv under alla dessa saker så jag passade på att dammsuga hela huset (inte övervåningen som är ett renoverings kaos) och precis när jag tänkte att nu förtjänar jag lite kaffe så vaknade Vilgot. Så det blev lite kaffe samtidigt som han fick mellanmål. Nu har vi lekt och snart är det dags för lunch innan det är dags att hämta Alicia och invänta besök av "tant Tove" som kommer förbi en sväng i eftermiddag :)

Bus Vilgot är på sitt bästa humör ?