Nu börjar jag förstå det här med relationen mellan förälder och "minstingen"!
För varje framsteg mina barn tar fylls jag av stolthet och jag hejar på! Det är underbart att se dom utvecklas! Alicia har alltid varit framåt och tidig med det mesta och Vilgot har även han varit tidig. Han lyfte på huvudet själv redan innan vi lämnade förlossningen! Och idag är mina goa lilla kille redan 4 månader gammal och kan sedan ett par veckor tillbaka rulla från rygg till mage, när han blir arg kan han även rulla från mage till rygg, han äter gärna gröt och andra smakportioner (han blir skit arg när det tar slut) och han tar sig både framåt och bakåt när han sitter i gåstolen.
Han är så duktig och jag uppmuntrar honom i sina framsteg! Men med ett litet sting av sorg blandad med den otroliga stoltheten som jag absolut känner! Allt går så fort! Jag hinner inte med! Jag hinner inte njuta av det! Han blir stor så fort! Och tanken på att han är minstingen och det är sista gången vi går igenom dom här mysiga och spännande utvecklingsfaserna gör att jag får lite panik över att det, som sagt, går så fort och att jag inte hinner njuta av tiden. Men alla framsteg är positiva och jag försöker både filma och fota mycket så att jag alltid kan drömma mig tillbaka till dessa små underbara stunder då mina godingar va pyttesmå och gjorde sina första stora framsteg.
Jag vet att alla åldrar har sin charm men deras första år måste väl ändå vara ett av de största med allt vad dom lär sig! <3

Fast det spelar ingen roll, även när mina barn blir stora så kommer dom ändå alltid vara mina små hjärtan som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för!

"Liten" växer så det knakar <3

Det här med att vara husägare har ju sina ljusa och mörka sidor. En av de ljusa är att ha en stor trädgård! En av de mörka är att man behöver underhålla huset och nu var det då dags för oss att dränera runt vårt hus. Så i morses kom grävmaskinen indundrandes i vår trädgård och började gräva. Hej vad det gick! Fler och fler jordhögar blev det i trädgården. Men en dränering är nödvändig inför framtida planer. Och dom var väldigt effektiva i sitt arbete. Men jag är ju tyvärr lite av den negativa arten och sa det "vänta bara tills ni kommer till framsidan". Jag tänkte mest på att där kommer hinder som vår yttertrappa, elkabeln som går till huset (som dom dock varit här och märkt ut), stenplattor och sådant. Och visst blev det problem när de kom till framsidan. Dock inga problem någon av oss trott. Dom grävde försiktigt försiktigt där elkabeln var utmärkt, MEN ca 1 m ifrån märkningen dyker en annan kabel upp. Vilken smäll det blev när grävskopan kom åt den! Min första tanke var att var ska jag göra av alla frysvaror! Men så kikar jag in i huset och ser att lampan i hallen lyser ju fortfarande. Jag springer in och kollar kyl/frys och spisen. Allt fungerar. Jag springer ner i källaren och testar tvättmaskinen, torktummlaren och kollar pannan. Allt fungerar även där. Vi ringer elansvarige som skickar ut ett par "gubbar" som får kolla upp saken. Vi skapade en halv dags arbete för dessa killar. Dom sökte med sina maskiner och kunde först inte fatta vad det var för kabel. Till sist visa det sig att det var grannens elkabel! Så det va bara för grabbarna att börja lösa problemet. Tråkigt för vår grävmaskinist som fick stå still och vänta och pga av detta hann inte grävningen bli klar idag så dom får fortsätta imorgon. Och spännande nog fick dom även fram en gammal elkabel till grannhuset på andra sidan också som utgick ifrån vårt hus. Dock så var den kabeln inte i bruk längre. Kul att vi kan sätta dom lokala företagen i arbete. Men nu stöter dom förhoppningsvis inte på några mer elbekymmer imorgon när dom fortsätter kämpa med dräneringen!

"Vår präst" är nog en av de virrigaste präster som finns! Eller kanske den mest stressade? Fast han är sååå bra och bjuder på sig själv!! I tisdags förra veckan skulle han komma hem till oss för att diskutera Vilgots dop. Som vanligt kommer han lite sent och när han kommer in genom ytterdörren asgarvar han! Då visar det sig att han först åkt till fel hus, klivit in och pratat en stund innan dom frågar varför han har kommit dit. Haha!! Så kan det gå om man har mycket som snurrar i huvudet :)

I fredags spenderade jag, Amelie och lilla Alma kvällen med att dekorera och duka i Slötagården (tack snälla för hjälpen!!). Och sedan i lördags var det dags för dop. Vilgot skötte sig verkligen 1000 gånger bättre än vad jag trott! Jag var helt inställd på att han skulle skrika sig igenom det hela, men inte då! Han va lite gnällig en sväng men inget skrik alls! Han t o m skrattade åt prästen :)

Men jag är verkligen helt värdelös på att hålla i större tillställningar! Man kan knappt säga att det var jag som höll i det! Jag stressar mest upp mig och springer runt som en förvirrad höna utan att egentligen göra någonting! Tur att jag har underbara människor runt omkring mig som styr upp det hela! Tack snälla för all hjälp vi fick under och efter kalaset!!!

Och tack snälla alla som kom och var med och förgyllde Vilgots dopdag!!!

Stiligare kille får man leta efter!

Tårtorna

Tröttsamt att vara kalasets medelpunkt ;)