Igår var det dags för Vilgots 3 månaders kontroll och Alicias försenade 1,5 års kontroll. Lagom kul att åka till BVC och veta att båda barnen har sprutor som väntar! Dessutom hadebåda vaknat alldeles för tidigt på morgonen så båda va extremt trötta! Vilgot somnade dock i bilen på vägen till Gudhem där vi plocka upp världens bästa Anne-Louise som följde med in till BVC och hjälpte mig. För min tanke var att det kommer inte bli lätt med två trötta barn som ska få sprutor! Men både Alicia och Vilgot var tok rediga! Båda skrek lite grann men det gick mycket snabbt över!
Och annars såg allt bra ut, Vilgot följer sin kurva och Alicia fick beröm för att hon va så duktig och kunde så mycket, hon låg tydligen före i utvecklingen och kunde mycket mer än vad de flesta i hennes ålder brukar kunna.
Så allt såg kanon ut och vi fick bara "order" om att fortsätta som vi brukar och det är ju alltid skönt att höra att man gör rätt i vardagen ;)

Dessa underbara små liv som är det finaste som finns! <3

Nu har Billy jobbat på "hemmaplan" i två veckor och det är nog så att jag har börjat slappna av, eller så kan jag helt enkelt bara inte hålla emot längre, för nu värker hela min kropp av trötthet och jag känner mig som ett vrak. Jag vet att det är tabu att högt säga att man är slutkörd! Men att vara själv med Vilgot från att han är 5 veckor gammal och Alicia, som är 1,5 år, i sex veckor medan Billy har varit iväg och jobbat, det tar på krafterna!! Billy har naturligtvis varit hemma på helgerna, men då är det så mycket annat som ska göras. Och jag har fantastiska människor runt omkring mig som verkligen har hjälpt mig massor!! Och visst var jag trött när jag va mitt uppe i det, men man beta av dag för dag och det är först nu jag verkligen känner hur trött jag egentligen är!

Samtidigt får jag otroligt dåligt samvete över att klaga på att jag är trött! Det finns dom som har det värre än att bara dras med "lite" trötthet! Så jag kör på ett litet mentalt break down här nu sen biter vi ihop igen och fortsätter köra på!



Alicia skulle baka kaka till morfar idag. Innan smeten ens var klar hade hon fått tvätta sig tre gånger efter att ha kört ner armarna i kakaon två gånger och mjölpåsen en gång. Fullt ös medvetslös! Underbara unge <3 <3<3

Tiden springer åter igen iväg i en väldans fart! Snart är det dags för min "lille" guldklimp att döpas. Insåg igår att det är inte mer än tre veckor kvar och jag har bara bokat prästen, kyrkan, skickat ut inbjudningarna och köpt tyg till dopklänningen. Det va kanske dags att börja planera lite mer så att man slipper ta allt i sista stund, det är lagom rörigt ändå i mitt huvud just nu! Så igår fick jag för mig att jag skulle ta mig till Skövde idag för att hitta lite bordsdekorationer åtminstånde. Underbara A-L erbjöd sig att ta barnen om jag ville åka en sväng själv. Och helt ärligt så kunde jag inte tacka nej till det erbjudandet. Det längsta jag varit ifrån Vilgot sedan han föddes var i måndags, då va jag ifrån honom en hel timme medan jag var inne hos tandläkaren! Så det kändes som att det va högtid att få lite längre tid för bara mig själv. Idag blev det tre timmar egentid!

Men saken är ju den att man måste förena nytta med nöje! Så tiden spenderades som sagt med att jaga dopdekorationer och handla lite annat inför dopet. Sedan kan det ju möjligtvis vara så att det råka slinka ner nått annat litet i påsarna som jag kanske inte skulle ha shoppat just nu ;)

Man tänker att ett dop är ju inte så märkvärdigt. Men sedan börjar man tänka efter och inser att det är visst en hel del som ska planeras och fixas! Min snälla mamma ska sy en ny underklänning till dopklänningen, min snälla svärmor ska virka i dopklänningen lite eftersom Vilgot visst är lite större än vad Alicia var när hon döptes ;) Sedan ska det fixas tårtor, fika, dekorationer, bestämma doppsalmer mm mm.

Jaja allt faller väl på plats till slut :)

Alicia fick visst lite saker också när mamman hennes va iväg ;)

Innan man blev förälder så fanns det så många saker i vardagen som man tog förgivet, man tänkte inget speciellt när man gjorde dessa saker, dessa saker som idag är rena lyxen!

Inget i hela världen är mer värt än mina barn!!! Men ibland behöver man sammla energi och tänk då att till exempelt få sitta ner och avnjuta en måltid utan att behöva kasta i sig maten. Eller att få gå på toa utan att någon står utanför dörren och ropar "mamma". Eller att få sätta sig i soffan och kolla på ett helt tv-program. Små saker i vardagen som idag betyder så mycket när de få tillfällena inträffar då man faktiskt får göra något av detta. Små saker som en gång togs förgivet men som nu är rena lyxen!

Så gott folk som inte har småbarn, njut lite extra nästa gång ni i lugn och ro sätter er till bords eller går på toa för jag är jäkligt avundsjuk på dig ;)

Mycket folk i min omgivning tycker att man ska ha husvagn. Billy har tjatat om det i två år, men jag har varit väldigt skeptisk till detta! Men i ett svagt ögonblick så gick jag med på att vi kunde testa på campinglivet i husvagn. Och vips, några dagar senare så stod Billys mosters husvagn påkopplad bakom vår bil redo att ge hos husrum under några dagars camping i Varberg.
I Varberg mötte vi upp Billys syskon som redan var där nere med sina husvagnar och sedan följde några riktigt bra dagar på kusten!

Vi tog en sväng in till Varberg för lite snabb shopping. Vi tog en tur till Halmstads äventyrsland och där hade barnen verkligen kanon kul! Alicia fick testa på att åka karusell, hoppa i en lagom stor hoppborg och jag fick "offra mig" och gå i "barnpoolen" (vattnet gick ända upp till halsen på Alicia) så att hon fick bada. Det gick knappt få upp henne ur vattnet sedan. Men när hon började bli blå om läpparna tyckte jag att det var mer än nog och fick bära upp henne ur vattnet. Dagen efter blev det en tur till stranden för mer bad och den kvällen testade vi på skaldjursfrossan som serverades på campingens restaurang.  När det var dags för hemfärd lyckades vi till och med få Billy att gå med på att stanna på Gekås, dock var han på dåligt humör under hela besöket där ;)

Barnen var verkligen jätte duktiga under hela semestern! Jag blev förvånad över hur bra det gick! Och vi klarade oss utan några större missöden förutom att någon testade att bada med en iphone i fickan vilket resulterade i en stendöd telefon!

Jag får väl erkänna att det va mysigt och ganska smidigt med husvagn. Dock är diskussionen angående husvagnsköp inte färdig diskuterad ännu ;)  

Efter att ha fått tid på kss för kontroller och ev. igångsättning hade jag helt ställt in mig på att det här lilla pyret minsann inte tänkte komma utan hjälp.

Men så på söndags morgonen, kl halv fem, dagen innan vi hade tid på kss så vakna jag av att "förvärkarna" kändes annorlunda. Jag gick upp på toa och fick för mig att det är lika bra att jag sätter upp håret och gör mig i ordning lite ifall och matt. Kl fem va jag tvungen att väcka Billy för då var det redan bara två minuter mellan värkarna. Men eftersom värkarna blev så täta så snabbt med Alicia så kände jag mig inte jätte stressad och koncentrerade jag mig var det inga problem att andas sig igenom dom.

Dock tilltog dom i styrka ganska fort så medan Billy tog en dusch för att vakna till ringde jag efter hans mamma som var här strax efter halv sex för att ta hand om Alicia. Sedan ringde jag förlossningen som sa att om jag tyckte att det kändes ok så skulle jag försöka få i mig lite frukost och sedan komma inåt. Efter att ha fått i mig en halv mugg nyponsoppa och en halv smörgås sa jag till Billy att vi fick åka för då fungerade det knappt att andas igenom värkarna längre.

Halv sju var vi inne på förlossningen. Där möttes vi av sköterska och barnmorska som tyckte att med tanke på mina täta värkar och hur starka dom va att här fick vi skynda på för det här skulle nog inte ta så lång tid. Så fråga dom om vi va trötta för vi måste ju ha kämpat med värkar hela natten. Men jag förklarade att riktigt så illa va det inte och att det hade varit samma sak med Alicia, värkarna kom även då nästan direkt med bara två minuters mellanrum, men det tog sin lilla tid ändå.

Jag bad om att få ryggmärgsbedövning så fort som möjligt för tydligen ligger mina ryggkotor väldigt tätt så jag är svår stucken och med Alicia fick dom aldrig till ett ordentligt stick trots fyra försök och två olika läkare. Men den här gången gick det bättre även om det inte lyckades ta hela höger sidan så tog det iaf det mesta. Men med komplettering med kvaddlar och varma vetekuddar så kan jag summera det hela till helt ok bedövning ändå.

Tillslut efter att ha gottat till sig i två veckor extra och efter bara fyra minuter med krystvärkar, så kom äntligen vårt "lilla" pyre till världen den 23/6 kl 12,42 och vägde 4530 g och var 54 cm lång. Vår underbara fina lilla Villgot!! <3

Veckorna springer fram och snart kommer pyret, så jag tyckte att vi skulle passa på att hitta på något extra kul med Alicia innan lillebror/lillasyster kommer. Så idag åkte vi ihop med Anne-Louise och Alicias morfar på en tur till Borås djurpark. Mina underbara höfter och ryggen började naturligtvis protestera redan i första uppförsbacken, men vad gör det när man får se Alicias glädje över att få se på djuren! Hon tyckte verkligen att det var jätte kul! Men intrycken var många så när vi skulle åka hem hann vi knappt lämna parkeringsplatsen innan vår lilla prinsessa sov :)

En bild säger så mycket mer, så här kommer några stycken ;)

Fasen jag var så nöjd över att, även om jag känt mig obekväm, så har jag ändå mått mestadels bra och tiden har gått fort under den här graviditeten! Men förra veckan small det bara till! Typ som att kroppen sa att nu har jag hållt skenet uppe tillräckligt länge och nu räcker det och så kom allt på en gång! Jag började känna mig enormt tung och kände av smärta som jag inte har varit med om förut. Jag ringde mvc och där fick jag till svar att jag skulle åka hem från jobbet och ta det extremt lugnt och gav inte känningarna jag hade med sig eller blev värre så skulle jag ringa förlossningen. Jag blev så jäkla uppgiven av det svaret! Det va inte alls vad jag ville höra!!! Och jag hatar att sjukskriva mig från jobbet!! Jag får alltid så fruktansvärt dåligt samvete!! Usch det är verkligen inget kul alls!!
Men känningarna har blivit bättre. Nu känner jag mig mest bara tung och trött så tanken var att jag skulle gå till jobbet idag. Men pyrelito hade visst andra planer! Han/hon la väl sig till rätta på nått vis igår kväll så jag har mått fruktansvärt illa hela natten och spenderat halva av den på toaletten och (ursäkta det ofräscha språket) spytt galla! Man känner sig ju knappt utpumpad efter det!
Men nu får det vara bra! Imorgon ska jag till jobbet om jag så ska släpa mig själv dit! Det är ju inte många veckor kvar så det ska väl inte vara omöjligt att bita ihop den sista tiden!!

Ca 47 dagar kvar nu då