Jag tycker att julen är en fin och mysig högtid. Eller jag tycker det egentligen i alla fall. I två veckors tid har jag haft en enorm ångest över allt som jag borde hinna göra! Man får höra om hur alla fejar med både det ena och det andra. Och vad gör jag? Det känns som jag bara går upp på morgonen, krigar med mina trötta barn, lämnar på dagis, åker till jobbet, hämtar på dagis, lagar mat, myser en liten stund med barnen innan läggdags, gör i ordning inför morgondagen, pustar ut ett par minuter i soffan innan jag släpar mig upp till sängen. När infinner sig lugnet och julkänslan?!
Usch i morgon är det en vecka kvar till julafton och jag har inte slått in en enda julklapp! Jag har inte heller fixat alla julklappar. Och denna veckan jobbar jag 6 dagar. Jag är bara ledig på fredag och då ska vi till BVC och hinna med tusen andra saker som inte hunnits med tidigare i veckan, som till exempelt att ta tag i berget med tvätt!
MEN jag har i alla fall för första gången sedan jag flyttade hemifrån för 8 år sedan fått upp julgardiner! Tack snälla mamma för hjälpen med att sy dem <3

I helgen började jag också se folk lägga ut bilder på att de hade glätt sina granar. Min spontana tanke blev då lite ofint "what The f*ck!?" Jag som inte ens hade fått upp mer julpynt än adventsljusstakar! Men jaja det blir jul ändå! Och nu har jag i alla fall med hjälp av Alicia fått fram lite tomtar och glitter.
I morgon ska jag också lyckas fixa fika till dagis till på torsdag då Alicia går sin sista dag på småbarns avdelningen (hur fasen blev hon så stor!). Jag önskar att jag kunde dela på mig lite ibland. Fast jag har hört att Ica och Coop har massa fika nu för tiden ;)
Nej nu ska jag inte vara negativ! Det blir som sagt va jul ändå och allt löser sig säkert i slut ändan.

Det är konstigt att något "stort" måste hända för att man ska påminnas om att den tiden vi har tillsammans är så enormt värdefull! Varför tar vi varandra så ofta förgivna? Varför sätter vi inte mer värde på att spendera tid tillsammans? Vi lever i ett fruktansvärt stressat samhälle där vardagen mest innebär just stress. Och allt ha begär, som så många har efter att äga alla de senaste prylarna, en ny bil, den dyraste cykeln, den senaste surfplattan. Vad är det egentligen värt?

Jag har blivit livrädd för att en dag vakna upp och märka att någon fattas mig! Inte något utan NÅGON! Vad är då mest värt? Alla saker som denne någon givit mig? Nej! Det jag vill ha då är att kunna tänka på alla fina minnen! Alla fina stunder vi haft tillsammans och alla roliga saker som vi gjort tillsammans! Eller den dagen jag själv försvinner, då vill jag att mina nära och kära ska ha mängder med fina och roliga stunder att minnas där jag varit delaktig!

Såhär i juletid har nog det matriella sakerna också alldeles för stor plats! Självklart ska vi ge varandra julklappar. Men varför inte ge varandra en julklapp där vi gör nått ihop? Kanske ett restaurang besök? En biokväll? En weekend? Ett besök på ett äventyrsbad? Ok min fantasi är inte den bästa men min poäng kommer nog fram ;)
Sedan är det klart att barnen ska få lite leksaker det är inte det jag menar. Jag menar att i det stora hela ta till vara på chansen att rå om varandra!

Jag var igår på jul på Liseberg med delar av min närmsta familj och det är ett av mina fina minnen jag alltid kommer att ha med mig ?