Det är konstigt att något "stort" måste hända för att man ska påminnas om att den tiden vi har tillsammans är så enormt värdefull! Varför tar vi varandra så ofta förgivna? Varför sätter vi inte mer värde på att spendera tid tillsammans? Vi lever i ett fruktansvärt stressat samhälle där vardagen mest innebär just stress. Och allt ha begär, som så många har efter att äga alla de senaste prylarna, en ny bil, den dyraste cykeln, den senaste surfplattan. Vad är det egentligen värt?

Jag har blivit livrädd för att en dag vakna upp och märka att någon fattas mig! Inte något utan NÅGON! Vad är då mest värt? Alla saker som denne någon givit mig? Nej! Det jag vill ha då är att kunna tänka på alla fina minnen! Alla fina stunder vi haft tillsammans och alla roliga saker som vi gjort tillsammans! Eller den dagen jag själv försvinner, då vill jag att mina nära och kära ska ha mängder med fina och roliga stunder att minnas där jag varit delaktig!

Såhär i juletid har nog det matriella sakerna också alldeles för stor plats! Självklart ska vi ge varandra julklappar. Men varför inte ge varandra en julklapp där vi gör nått ihop? Kanske ett restaurang besök? En biokväll? En weekend? Ett besök på ett äventyrsbad? Ok min fantasi är inte den bästa men min poäng kommer nog fram ;)
Sedan är det klart att barnen ska få lite leksaker det är inte det jag menar. Jag menar att i det stora hela ta till vara på chansen att rå om varandra!

Jag var igår på jul på Liseberg med delar av min närmsta familj och det är ett av mina fina minnen jag alltid kommer att ha med mig ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morses blev det plötsligt knäpptyst i tv-rummet där barnen lekte. Jag tänkte direkt "Inte nu igen!" Dom har inte gjort annat än att hittat på hyss och bråkat de sista veckorna. Men när jag kom in i tv-rummet satt dom jätte duktigt och Alicia höll p...

Fy vad dålig jag har varit på att skriva här! Men behovet att få skriva av sig har inte infunnit sig den sista tiden. Får se om det vänder igen ;) ...

Jag tycker att julen är en fin och mysig högtid. Eller jag tycker det egentligen i alla fall. I två veckors tid har jag haft en enorm ångest över allt som jag borde hinna göra! Man får höra om hur alla fejar med både det ena och det andra. Och vad gö...

Förra måndagen hade Vilgot prickar på fötterna, jag tänkte inte så mycket på det tills jag såg lappen på dagis att det gick vattkoppor. Jahaja tänkte jag lika bra det. På tisdagen hade prickarna ökat och några hade börjat vätskat sig. Jag googlade li...

Vilgot har äntligen fått sitt egna rum! Förra veckan fick jag ett ryck och rev ut ALL skit som stod i Vilgots rum. Det hade blivit ett utrymme där vi knödde in allt som vi inte visste vart vi skulle göra av. Och mycket skit som av både tidsbrist oc...