sandrafransson88

Alla inlägg under mars 2014

Av Sandra Fransson - 29 mars 2014 12:09

Som tidigare nämt blev ju inte riktigt Billys pappaledighet som vi tänkt när vi haft en liten Vilgot som varit dyngförkyld och fick öroninflammation och har därmed varit sjuk halva tiden. Men dom sista nätterna har Billy tagit tag i Vilgots sov vanor ordentligt! Vilket har haft väldigt bra resultat tack och lov! Numera tar Vilgot tutten på natten och har nöjt sig med att sova brevid pappa som bara har kunnat stoppa i tutten och vagga Vilgot i sängen och han har då somnat om! Och istället för att vakna ca 10 gånger per natt har han vaknat 3-5 gånger! OCH i natt sov Vilgot i SIN säng ända till 05:30!!!!
Nu håller vi tummarna för att vi har nått vändpunkten så vi kan få en hyfsat normal och framförallt en fungerande vardag!

Han börjar få till sovstilen nu också ;)

Av Sandra Fransson - 21 mars 2014 21:30

Istället för att få sova ikapp lite den här veckan när Billy tagit pappaledigt så har det blivit ännu mindre sömn än vanligt. Vilgot blev naturligtvis dyngförkyld i fredags och när han igår fick 39 graders feber och var uppe på över 40 grader imorses så ringde jag våc och efter ett besök där konstaterade läkaren att Vilgot har öroninflammation. Inte kul alls!
Och att få i stackarn sitt penicillin är inte helt lätt heller. Första dosen i förmiddags gick fint, han svalde ner allt. Eftermiddags dosen gick sådär, han spottade ut stora delar av det. Och kvälls dosen gick inte alls, han spydde upp alltihopa. Sedan när jag försökte (på flera olika sätt) få i honom lite iaf så fick han kväljningar och spottade ut minsta lilla som jag lyckats få in i munnen på honom. Det kommer att bli Mycket krigande för att få i honom något mer av det där hemska penicillinet, men allt är bättre än inget.

Idag har lileman mestadels gråtit och haft ont stackarn, men det har funnits stunder då han orkade med lite bus och dra ur lampkontakter och pilla på elementen.

Av Sandra Fransson - 10 mars 2014 20:15

Den här dagen alltså! Phu!!!
Redan på morgonpromenaden kunde jag tyda att den här dagen lär inte bli så bra. Vi stannade till vid lekplatsen och Alicia slog i kinden i rutschkanan, hon gnällde iof inte över det men hon fick senare ett ordentligt märke! Sedan när vi skulle gå vidare så vägrade hon följa med. Det slutade med att jag fick bära hem henne.
Väl hemma var det slagsmål om dockvagnen! Vilgot använder den som gåvagn och Alicia blir arg för att hon inte får ha den ifred och Vilgot blir vansinnig när hon puttar bort honom.
Sedan när jag bytte blöja på Alicia var Vilgot med inne på toan och fastnar med sitt finger i badrumsskåpet som han själv står och trycker på med hela sin vikt. Och inte nog med det så en halvtimme senare gör han en jätte vurpa och slår i kinden i en kökshylla och får ett blåmärke på två sekunder.
Resten av eftermiddagen spenderade Alicia större delen av sin tid i "skamvrån" eftersom hon inte lyssnade ett skit på vad jag sa och hon fick lära sig en läxa den hårda vägen hur det går när man inte lyssnar på mamma! För när jag sa till henne att gå ifrån ytterdörren sätter hon fingrarna i springan mellan dörrposten och dörren och klämmer fingrarna! Jag var inte långt borta och dörren gled upp sakta så det blev inte så farligt men självklart gjorde det tok ont på stackarn!
Nu sover mina olycksfåglar och får vi hoppas på en bättre dag imorgon!!

Av Sandra Fransson - 6 mars 2014 19:35

Ja sådan mamma är jag. Jag blir barnsligt stolt över mina barns framsteg! Vissa gånger mer än andra. Idag blev jag extremt stolt över min lille kille! Billy bara skakade på huvudet åt min reaktion. Men hallå eller!?! Det var verkligen en as stor händelse!! Idag 6 mars knappt 8,5 månad gammal tog vår lille Vilgot sina första stapplande steg helt på egen hand! Och ja, jag höll på att börja grina när jag tjöt rakt ut av förvåning och glädje samtidigt som jag klappade i händerna åt honom!
Det kan hända att Vilgot blev en anning förvirrad och rädd över min reaktion ;) Men efter att jag hissade honom upp och ner i luften ett par gånger samtidigt som jag förklarade för honom hur stolt jag är så sken han som en sol igen. Och så fort jag släppte ner honom på golvet igen så tog han åter igen ett steg och då skrattade han bara åt mig när jag applådera och ropade glädje rop!

Har jag inte fått springa förut så lär jag väl snart få göra det lite till!

Presentation


Mitt namn är Sandra, jag är 25 år och bor strax utanför Falköping ihop med min sambo, vår små huliganer Alicia och Vilgot och världens underbaraste Göte :) Tänkte försöka mig på det här med att blogga för att kunna skriva av sig lite i vardagen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards