Veckorna springer fram och snart kommer pyret, så jag tyckte att vi skulle passa på att hitta på något extra kul med Alicia innan lillebror/lillasyster kommer. Så idag åkte vi ihop med Anne-Louise och Alicias morfar på en tur till Borås djurpark. Mina underbara höfter och ryggen började naturligtvis protestera redan i första uppförsbacken, men vad gör det när man får se Alicias glädje över att få se på djuren! Hon tyckte verkligen att det var jätte kul! Men intrycken var många så när vi skulle åka hem hann vi knappt lämna parkeringsplatsen innan vår lilla prinsessa sov :)

En bild säger så mycket mer, så här kommer några stycken ;)

Fasen jag var så nöjd över att, även om jag känt mig obekväm, så har jag ändå mått mestadels bra och tiden har gått fort under den här graviditeten! Men förra veckan small det bara till! Typ som att kroppen sa att nu har jag hållt skenet uppe tillräckligt länge och nu räcker det och så kom allt på en gång! Jag började känna mig enormt tung och kände av smärta som jag inte har varit med om förut. Jag ringde mvc och där fick jag till svar att jag skulle åka hem från jobbet och ta det extremt lugnt och gav inte känningarna jag hade med sig eller blev värre så skulle jag ringa förlossningen. Jag blev så jäkla uppgiven av det svaret! Det va inte alls vad jag ville höra!!! Och jag hatar att sjukskriva mig från jobbet!! Jag får alltid så fruktansvärt dåligt samvete!! Usch det är verkligen inget kul alls!!
Men känningarna har blivit bättre. Nu känner jag mig mest bara tung och trött så tanken var att jag skulle gå till jobbet idag. Men pyrelito hade visst andra planer! Han/hon la väl sig till rätta på nått vis igår kväll så jag har mått fruktansvärt illa hela natten och spenderat halva av den på toaletten och (ursäkta det ofräscha språket) spytt galla! Man känner sig ju knappt utpumpad efter det!
Men nu får det vara bra! Imorgon ska jag till jobbet om jag så ska släpa mig själv dit! Det är ju inte många veckor kvar så det ska väl inte vara omöjligt att bita ihop den sista tiden!!

Ca 47 dagar kvar nu då

Just nu är det en fruktansvärt tung tid på jobbet!

I veckan blev vi kallade till möte med dom lite högre uppsatta människorna i företaget. Vi förstod naturligtvis att något stort var i görningen och det var garanterat inte positivt för oss "vanliga arbetare". Så rätt vi hade!!
Flera av oss i Falköping kommer bli av med våra jobb för ledningen har beslutat att flytta kundtjänstavdelningen till Estland. Och för att öka företagets vinstmarginaler dras det in på tjänsterna i Falköping, eftersom vi är dyrare arbetskraft än den dom har och satsar på i Estland och Moldavien. Sen går det ju diskutera kvantitet och kvalite. Men ledningen vill naturligtvis tjäna pengar, så är det ju i alla företag. Sen att det får konsekvenser för våra gamla och sjuka här i Sverige är en annan sak. Men det är en diskussion jag inte tänker ta nu. För nu vill jag bara lägga energi på att stötta mina underbara kollegor i Falköping!!

Företagets ledning har tagit ett beslut som vi inte kan påverka utan vi kan bara vänta till måndag/tisdag då vi kommer få besked om vilka som kommer få gå hem. Eftersom dom kommer gå efter LAS listan kan en del av oss redan nu räkna ut vårt öde och jag är tack och lov en av dom. Jag kunde från första stund ställa in mig på vad som skulle ske med mig och kunde direkt börja bearbeta det. Jag lider istället med mina kollegor som går runt i ovisshet!! Det är fruktansvärt att inte veta!! Och det kommer vara jobbigt vare sig du får stanna eller inte efter en såhär stor omställning.

Även om man just nu är skit förbannad på företaget så är jag ändå enormt tacksam för att ödet en gång styrde mig dit!! För på Samers i Falköping har jag träffat och lärt känna så många underbara människor!! Människor som påverkat mig på så många positiva sätt och som gjort att jag har vuxit och utvecklats som människa. Många av er har påverkat och underlättat min vardag fast man inte har tänkt på det! Sen är det också på Samres som jag träffade till en början underbara kollegor och som idag hör till mina närmaste vänner. Underbara vänner som betyder så enormt mycket för mig och som jag inte med ord kan beskriva hur tacksam jag är för att ha dom i mitt liv!

Och jag vill försöka hålla mig positiv i denna jobbiga tid! Och jag håller stenhårt på att efter regn kommer solsken! Även om vi har det jobbigt nu så vill jag tro att detta leder till något bättre för var och en av oss på olika sätt. Tänk på att varslet inte beror på vår prestation utan det är en pengafråga. Och det är ingen som inte jobbat med vårt jobb som förstår den psykiska påfrestning och den stress som vårt arbete innebär. VI ÄR ALLA ENORMT STARKA OCH DUKTIGA!!! GLÖM ALDRIG DET!!!!!