Varje dag gnager mitt dåliga samvete! Min fina underbara lilla Göte har hamnat så i skymundan sedan vår väldigt krävande lille Vilgot kom till världen. Självklart har han fått allt han behöver men inte alls den uppmärksamhet han fått innan och var van vid. Men det är precis som att han har förstått att Vilgot har behövt mer uppmärksamhet. Göte har hela tiden hållt sig i närheten och varit med över allt men inte "krävt" någon uppmärksamhet. Men nu när Vilgot äntligen kan vara nöjd med att sitta själv och leka en stund (bara mamma sitter bredvid) så kommer Göte och lägger sig i mitt knät och vill gosa och då får man passa på att ösa kärlek över honom ?

Han är så redig min lilla fina Göte! Även om han böjar bli en gammal gubbe som har knäck i öronen ibland och tigger värre än värst när barnen äter! Men han är också på tok för snäll mot barnen och låter dom dra honom i öronen, klättra på honom osv. Han säger inte ifrån det minsta till dom, så det får man se till att göra åt honom!

Han är helt fantastiskt min goa fyrbenta bästa lilla vän ???

Mitt underbara lilla hjärta är så full av hyss och upptåg så jag vet inte vad! Nu har dessutom två års trotsen också kommit igång! Hon testar oss om och om och om igen! Jag kan bli helt tokig på henne!!!! Men fast hon ena stunden driver en till vansinne så är hon i nästa stund så tok redig! Sen ibland kan det bli lite dumt. Hon menar så väl men det blir helt fel!!

Som idag tex. Jag försökte söva Vilgot medan Alicia lekte jätte redigt. Men så tyckte jag att det blev lite för tyst. Jag gick till toan där jag sett henne gå in. Där inne står hon med toalettborsten i högsta hugg och borstar toalettstolen och kaklet! Jag utbrister "Nej Alicia! Vad gör du?! Den är ju jätte äcklig!!" Var på Alicia tittar förfärat på mig och säger "Tvättar åt mamma"
Som sagt, ibland blir det bara fel! Men efter en pratstund och mycket beröm för att hon försökt hjälpa till men att man INTE får röra den borsten tog vi fram skurmedel och trasor och tvättade toaletten med det istället ;)

Och senare på förmiddagen hitta jag henne inne på toan igen, sittandes på pottan utan byxor och blöja. Då frågar jag henne vart hon gjort av blöjan, hon svarar med ord jag absolut inte förstod! Så jag höjde rösten och frågade igen vart hon gjort av blöjan. Då ställer hon sig upp, skriker irriterad (precis som "sluta stör mig för f*n) "Slänga där mamma!" och pekar på sophinken!
Snopet får jag be om ursäkt och Alicia sätter sig på pottan igen och gör både det ena och andra. Duktig tjej!!

Så hon kan vara otroligt duktig även om det är mycket dumma idéer emellan åt! ;)

Och idag fick Alicia en peng av morfar och fick för första gången köpa eget lördagsgodis! (Blev ingen bra bild men hon va jätte stolt ;) )

Nu är jag fruktansvärt trött på allt vad förkylningar heter! Dessa jäkla nyssningar, täppt näsa osv!!

Men främst är jag så otroligt trött på den eftersom mina barn verkar ha ärvt mitt kassa immunförsvar!! Alicia har haft två omgångar med krupphosta på bara några veckor och igår bar det iväg till jouren med Vilgot. Vi var rädda att även han var påväg att få krupp men hans lungor var rena. Dock har han massa slem i luftrören så han fickslemlösande hostmedicin utskrivet. Nu hoppas vi på att den här skiten lämnar oss ifred snart!!!

En stor del av kvällen i förrgår spenderade jag och Vilgot såhär, väl inpackade i täcke, filt och mössor, vid ett öppet fönster. Tänk vad mycket frisk och kall luft hjälper mot täta luftrör!!!

Summering av 2013, jag kommer aldrig glömma det!!
Vi startade med en sjuk Alicia och sjukhusvistelse, Alicia fyllde 1 år, hon började på dagis, jag var tillbaka på jobbet i 3 månader, Götes sjukdom upptäcktes, otaliga veterinärbesök, vår underbara Vilgot kom till världen, vi hade en kanon sommar med bl.a semester i Varberg, en riktigt jobbig höst/vinter med bl.a nästan ingen sömn, jag blev moster för 3:e gången och äran att bli fadder åt detta lilla liv, jag förstod varför så många småbarnsföräldrar delar på sig mitt i barnskrik och renoveringskaos, vi avslutade med en magisk jul och ett lugnt nyårsfirande.

Kort och gott det har varit ett av dom kämpigaste åren i mitt liv men ändå ett av dom bästa!!
Jag hoppas på ett lite lättare år 2014!!

Även om vi har våra upp och ner gångar och är familjen kaos! Så är det ni som visat mig vad meningen med livet är och det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar er!!!!!!