Efter att ha fått tid på kss för kontroller och ev. igångsättning hade jag helt ställt in mig på att det här lilla pyret minsann inte tänkte komma utan hjälp.

Men så på söndags morgonen, kl halv fem, dagen innan vi hade tid på kss så vakna jag av att "förvärkarna" kändes annorlunda. Jag gick upp på toa och fick för mig att det är lika bra att jag sätter upp håret och gör mig i ordning lite ifall och matt. Kl fem va jag tvungen att väcka Billy för då var det redan bara två minuter mellan värkarna. Men eftersom värkarna blev så täta så snabbt med Alicia så kände jag mig inte jätte stressad och koncentrerade jag mig var det inga problem att andas sig igenom dom.

Dock tilltog dom i styrka ganska fort så medan Billy tog en dusch för att vakna till ringde jag efter hans mamma som var här strax efter halv sex för att ta hand om Alicia. Sedan ringde jag förlossningen som sa att om jag tyckte att det kändes ok så skulle jag försöka få i mig lite frukost och sedan komma inåt. Efter att ha fått i mig en halv mugg nyponsoppa och en halv smörgås sa jag till Billy att vi fick åka för då fungerade det knappt att andas igenom värkarna längre.

Halv sju var vi inne på förlossningen. Där möttes vi av sköterska och barnmorska som tyckte att med tanke på mina täta värkar och hur starka dom va att här fick vi skynda på för det här skulle nog inte ta så lång tid. Så fråga dom om vi va trötta för vi måste ju ha kämpat med värkar hela natten. Men jag förklarade att riktigt så illa va det inte och att det hade varit samma sak med Alicia, värkarna kom även då nästan direkt med bara två minuters mellanrum, men det tog sin lilla tid ändå.

Jag bad om att få ryggmärgsbedövning så fort som möjligt för tydligen ligger mina ryggkotor väldigt tätt så jag är svår stucken och med Alicia fick dom aldrig till ett ordentligt stick trots fyra försök och två olika läkare. Men den här gången gick det bättre även om det inte lyckades ta hela höger sidan så tog det iaf det mesta. Men med komplettering med kvaddlar och varma vetekuddar så kan jag summera det hela till helt ok bedövning ändå.

Tillslut efter att ha gottat till sig i två veckor extra och efter bara fyra minuter med krystvärkar, så kom äntligen vårt "lilla" pyre till världen den 23/6 kl 12,42 och vägde 4530 g och var 54 cm lång. Vår underbara fina lilla Villgot!! <3

 

Tove

7 juli 2013 01:48

<3

 

Li

7 juli 2013 08:59

Så himla söt! Grattis till er

http://wonderfuldarling.blogspot.com

Sandra Fransson

7 juli 2013 19:54

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morses blev det plötsligt knäpptyst i tv-rummet där barnen lekte. Jag tänkte direkt "Inte nu igen!" Dom har inte gjort annat än att hittat på hyss och bråkat de sista veckorna. Men när jag kom in i tv-rummet satt dom jätte duktigt och Alicia höll p...

Fy vad dålig jag har varit på att skriva här! Men behovet att få skriva av sig har inte infunnit sig den sista tiden. Får se om det vänder igen ;) ...

Jag tycker att julen är en fin och mysig högtid. Eller jag tycker det egentligen i alla fall. I två veckors tid har jag haft en enorm ångest över allt som jag borde hinna göra! Man får höra om hur alla fejar med både det ena och det andra. Och vad gö...

Det är konstigt att något "stort" måste hända för att man ska påminnas om att den tiden vi har tillsammans är så enormt värdefull! Varför tar vi varandra så ofta förgivna? Varför sätter vi inte mer värde på att spendera tid tillsammans? Vi lever i et...

Förra måndagen hade Vilgot prickar på fötterna, jag tänkte inte så mycket på det tills jag såg lappen på dagis att det gick vattkoppor. Jahaja tänkte jag lika bra det. På tisdagen hade prickarna ökat och några hade börjat vätskat sig. Jag googlade li...