Varje dag gnager mitt dåliga samvete! Min fina underbara lilla Göte har hamnat så i skymundan sedan vår väldigt krävande lille Vilgot kom till världen. Självklart har han fått allt han behöver men inte alls den uppmärksamhet han fått innan och var van vid. Men det är precis som att han har förstått att Vilgot har behövt mer uppmärksamhet. Göte har hela tiden hållt sig i närheten och varit med över allt men inte "krävt" någon uppmärksamhet. Men nu när Vilgot äntligen kan vara nöjd med att sitta själv och leka en stund (bara mamma sitter bredvid) så kommer Göte och lägger sig i mitt knät och vill gosa och då får man passa på att ösa kärlek över honom ?

Han är så redig min lilla fina Göte! Även om han böjar bli en gammal gubbe som har knäck i öronen ibland och tigger värre än värst när barnen äter! Men han är också på tok för snäll mot barnen och låter dom dra honom i öronen, klättra på honom osv. Han säger inte ifrån det minsta till dom, så det får man se till att göra åt honom!

Han är helt fantastiskt min goa fyrbenta bästa lilla vän ???