För två år sedan satt jag och åt dillchips vid den här tiden. Chips som sedan skulle komma upp och visa sig som startskottet på en dag som jag aldrig kommer glömma!

Det känns jätte konstigt att min lilla skrutta redan fyller två år i morgon! Hur kan det redan ha gått två år sedan den där dagen då jag stod och hängde över stolen här hemma med mindre än 2 minuter mellan värkarna och väntade på Billy som stod i duschen, Anne-Louise som pratade med förlossningen eftersom jag knappt inte hann säga nått mellan värkarna och lilla Göte som inte lämnade min sida. Och sedan timmar som passerade där jag totalt gick in i mig själv för att stå ut med dessa täta värkar i sju timmar utan att få någon bedövning till att fungera. Jag minns detta som igår. Men den sekunden Alicia kom upp till mig minns jag som att det hände för tio minuter sedan. Att någon så liten kan betyda så mycket! Att man kan älska någon så mycket! Att man kan bli så stolt över någon när hon utvecklas och växer!
Min älskade lilla fisalisa, jag följer varje steg du tar och du kommer bli helt tokig på mig så enormt många gånger i ditt liv. Men allt jag kämpar för är att du ska få det bästa och bli det bästa! Min kärlek till dig är obeskrivlig.
Grattis på två års dagen hjärtat!