Nog hade vi säkert alla räknat med att denna, sedan länge planerade Danmarks resan, skulle bjuda på mycket men att stå 17 pers varav 8 barn mellan 1-7 år stå utan boende var inget någon av oss hade räknat med!

Nå låt mig börja från början. Billys släkt på sin mors sida härstammar ifrån Danmark och med några års mellanrum har dom en stor släktträff. I år skulle vi åka med dit. Vi ihop med Billys mamma, pappa och syskon med familjer. Som jag tidigare skrev blev vi sammanlagt 17 personer varav åtta barn. Billys mamma lyckades hitta en stor stuga där vi skulle få plats allihopa och stugan och båtbiljetter bokades i februari/mars. När vi ändå skulle åka tänkte vi passa på att göra det till en semester och vi planerade in utflyktsmål.

Det blev en tidig morgon, båten gick vid åtta på morgonen ifrån hamnen i Varberg. Som tur va somnade barnen nästan direkt i bilen och sov ända ner till Varberg. Båtresan gick fint, lite stojigt såklart med så många barn i ett sällskap och om man bortser från att jag blev åksjuk och mest satt på en stol och önskade att vi snart skulle vara framme. 

När vi väl var framme i Grenå for jag och Billy ihop med hans syskon med familjer emot Randers medan hans mamma och pappa åkte mot stugan med lite stopp på vägen. Framme i Randers käkade vi lite lunch och sedan besökte vi Randers regnskog. Efter besöket där åkte vi mot stugan.....

Stugan ja... Vilken historia. Efter att ha sett bilder på stugan var förväntningarna ganska stora. Barnvänlig skulle den vara med gungor, sandlåda och studsmatta. Redan på infartsvägen avslöjades dess sanna skick. Vägen fram kunde väl knappt kallas väg längre eftersom träd och buskar hade fått växa så grenar drogs längst med hela bilarna. När vi stannade utanför stugan mötte vi en ännu mindre rolig syn. Gräset var (utan att överdriva!!) en halvmeter högt, sandlådan bestod mer av ogräs än sand, gungorna stod långt in bland grenarna bortanför det höga gräset och studmattan hade inget skyddsnät, inte ens över fjädrarna. Billys mamma som precis hade anlänt någon minut före oss ringde direkt till företaget som hade hyrt ut stugan. Dom låvade att skicka ut någon som skulle fixa till grenar och gräs. Sedan när vi kom in möttes vi av en enormt ostädad stuga. Spindelnät, urinfläcka, skitiga sängkläder och sängar. Och i det ena rummet såg det ut som att någon blivit slaktad. Det var gammalt intorkat blod på täcke, bäddmadrass, säng och en STOR fläck på heltäckningsmattan. Vi ringde föreetaget igen och igen. Dom la på i örat på Billys mamma. Tillslut lovade dom att någon skulle komma ut. Medan Billys mamma och pappa skulle vänta in denne "någon" packade vi andra in oss i bilarna igen för att se till att våra hungriga barn skulle få i sig mat. Efter en kort bit stannade vi bilarna och pratade. Alla var upprörda, vad skulle vi ta oss till? Det skulle inte räcka att någon kom ut ikväll, dom skulle aldrig kunna få det frächt nog på en kväll så man skulle kunna sova där. Så där stod vi 9 vuxna och 8 barn utan boende en lördags kväll i Danmark. Som sagt alla var upprörda och försökte komma på en lösning. Barnen blev också upprörda och ledsna av hunger och stämningen som rådde.

Paniken kom krypande. Alicia som hade sett fram emot den här resan sålänge. Skulle vi behöva avbryta den innan vi knappt hunnit börja? Gråten satt i halsen. Jag ville så gärna att hon skulle få en fin upplevelse och så blev det såhär. 

Billys ena syster och man åkte tillbaka till hans mamma och pappa för att hjälpa dom. Men var gång dom ringde företaget la dom på i örat på dom. Vi andra började leta campingar och kollade nått hotell. Det enda napp vi fick var ett hotell som kunde ta emot oss. Det skulle kosta oss ca 1600 danska kronor per familj per natt. Stugan hade vi redan betalat så semesterkassan var inte beräknad att räcka till ett boende till! Men tack och lov fick vi besked när vi äntligen satt på en hamburgeresturang att en av deras danska släktingar hade fått tag på fyra uppställda husvagnar med förtält och allt på en camping i Sunds. Och där bodde vi bra! Barnen kunde springa runt och leka mellan husvagnarna som nästan stod i ring, vi hade nära till toalett och dusch. Och lekplatsen låg precis intill. Så i slutändan löste det sig riktigt bra! Tråkigt bara att Billys mamma som slitit för att hitta ett fint boende till oss allihopa och så möts vi av detta.

På måndagen var det möjligt att få tag i en chef på företaget som sedan kom ut och tittade på stugan och medelade att inte han heller hade velat ha sina barn i denne stuga. Han bad så mycket om ursäkt för vad vi råkat ut för och han skulle ta ett ordentligt snack med den dam som jobbat i lördags och vi skulle få pengarna tillbaka.

Resten av resan var bra. Vi var på en trevlig släktträff, vi var på Legoland, släktmiddagar mm och på kvällarna kunde vi lägga barnen i husvaganrna och sedan samals utanför eller i någons förtält. Så i slut ändan blev det en bra resa ändå och Alicia ville inte åka hem ;)