Vissa dagar känns det bara som att allt går emot en. Dom kommer lite då och då och när just en sådan dag inträffar vill man (iaf jag) bara krypa ner under täcket och få sova och sedan vakna upp till en ljus och trevlig dag istället. Igår hade jag just en sådan där skit dag då allt bara kändes hopplöst. Det kändes som att hela världen var emot mig! Och jag ville inget hellre än att bli fyra år igen och få krypa ihop hos mamma eller pappa som kunde fixa alla fel i världen åt en! 

Idag har framför allt min jädra förkylning blivit betydligt bättre vilket gör att allt känns lite lättare!

Igår ringde vetrinären och tala om att Göte har en kronisk sjukdom som måste medicineras dagligen resten av hans liv. Det är dock ingen sjukdom som han har ont av direkt och den är inte dödlig. Det är en hormonellsjukdom som kan göra att han kan snabbt gå upp i vikt, han kan bli trött och slö och pälsen kan bli dålig. Och det är ca 2 år sedan jag började att påpeka hos vetrinären att hans päls blivit jätte dålig! Och pga olika saker har vi varit hos vetrinären flera gånger under dessa 2 år och jag har varje gång påpekat det här med hans päls. Men har bara fått hänvisning till svindyr specialmat och dyra oljor att hälla på maten som inte gett resultat. Och i torsdags träffade vi en ny vetrinär och hon tog upp hans päls innan jag hann göra det och hon sa direkt att det kunde va den här sjukdomen som han nu har eller något med levern. Allt som behövdes var ett blodprov så var det fastställt! Att det skulle behöva ta två år att få fram?! 

Så idag börjar vi medicinera och hoppas på att Göte ska få tillbaka sin fina ståtliga päls!! Hade nästan glömt hur jäkla mycket päls han haft stackarn.