1 September 2014 startar ett nytt kapitel i livet.
Adjöss med bebis tiden! Nu blir det ingen mer mammaledighet för min del. På ett sätt är jag väldigt tacksam över att den tiden är förbi, för som ni vet har jag aldrig hymlat med att mammaledigheten med Vilgot har varit skit jobbig men den har även givit mig enormt mycket! Men samtidigt svider det i hjärtat! Aldrig mer något pytte litet knyte som ligger i famnen och gnyr! Istället står jag här med två huliganer (men ack så älskade) som nästan välter omkull sitt dagis!
Fast nä, jag känner mig väldigt färdig med bebis tiden och ser verkligen fram emot att få kliva ur bebis bubblan och få känna på vuxen världen igen! Även om det alltid kommer sticka till lite i hjärtat varje gång jag får chansen att hålla i ett litet knyte. Men det hör väl många kvinnor till? Måste vara den där biologiska kvinno klockan som måste retas lite med en?

Men som sagt, jag har nu haft mina 2,5 år hemma med mina små hjärtan och det är en period i mitt liv som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och jag älskar mina barn över allt annat!! Men nu känner jag mig färdig med den biten och att få ta klivet ur bebisbubblan in i bubblan med en vardag bestående av småbarn, dagis och jobb är faktiskt efterlängtad just nu! Barnen behöver till dagis för att få busa av sig och jag behöver få komma ut bland vuxna och bara få vara mig en stund om dagen! Det tror jag kommer göra att vi alla i familjen kommer må bättre och förhoppningsvis sova bättre på nätterna ;)

Jag längtar faktiskt efter att få jobba igen och jag känner mig taggad till tusen att få visa att jag duger någonting till utanför hemmets väggar också!
Imorgon börjar allvaret, då kör jag igång med fyra veckors utbildning i Göteborg som jobbet skickar mig på och efter utbildningen har Samres hunnit flytta sina lokaler till Skövde. Så det blir nästan som att starta om helt på nytt. Ny utbildning, jobb på en nyuppstartad avdelning, i nya lokaler och på en ny ort. Tack och lov finns det några bekanta ansikten kvar iaf! Men många fina personer kommer fattas och jag kommer sakna er! Själv vet jag ju inte heller hur länge jag får vara kvar men jag har blivit lovad minst ett år iaf, så jag hoppas på det och försöker se det positivt.

Men nu ska det förberedas dagis väskor och matlådor.

So here we go, nästa steg i livet!!