Att få Vilgot att ligga i en säng och sova utan att jag ligger tätt intill tog 5 månader! Nu äntligen har jag börjat lyckas söva honom och sedan kunna smita där ifrån. Det kanske inte låter så märkvärdigt men att få sitta helt själv i soffan och kunna röra båda armarna är verkligen härligt!

Nu hoppas jag på att detta inte är några enstaka "en gångs företeelser" utan att min lilla kille börjar bli stor och börjar förstå att hela världen rasar inte samman bara för att man inte ligger tätt intill mamma!

Nog för att det många gånger är mysigt att han vill vara nära men det kan det också bli frustrerande att aldrig kunna göra det du vill/känner för/eller verkligen skulle behöva.

Nu ska jag väl erkänna att vissa gånger när jag ska söva min lilla prins så dröjer jag mig kvar lite extra länge bara för att få snosa lite extra på honom <3