24/6 Midsommafton 2011 vändes hela vår värld upp och ner!

Jag gick och vänta på det där berömda besöket vi tjejer får varje månad, men det uteblev det enda som kom va värken i magen men den va värre än vanligt. Och eftersom jag käkat piller sen tonåren och värken kom så va jag inte särskilt ororlig. Men när värken blev värre men inget mer hände tänkte jag "äsch jag gör ett test då bara för att".

Så på midsommarafton innan Billy vakna gjorde jag testet och chocken som infann sig när jag insåg att det va positivt vet jag inte riktigt hur man ska förklara, jag satt en lång stund och bara stirra på teststickan. Sedan satte jag mig på golvet och krama om Göte en lång stund, sedan tog vi en lååååång morgonpromenad! Jag ville verkligen inte gå hem för då skulle jag bli tvungen att prata med Billy. Väl hemma så va det bara att ta tjuren vid hornet och staka fram orden mellan snyftningarna. Jag vet inte vad jag trodde skulle hända men jag va livrädd för att tala om för Billy vad som hänt. Självklart blev även han jätte chockad och jag gjorde två test till den dagen som visa samma resultat som det första.

Men efter många, långa diskussioner så börja vi finna oss i situationen och tiden bara rann iväg, helt plötsligt va man på MVC och fick höra ett litet hjärta slå! Allt blev helt plötsligt mycket mer verkligt och aldrig trodde jag att man kunde längta efter någon så mycket! Samtidigt som jag är väldigt tacksam att man ändå har så många månader på sig att landa och förbereda sig, så gott det går, på vad som kommas skall.

Och 27/2-2012 kom hon med buller och bång!

Eller ja hon tog väl ganska god tid på sig mot va vi trodde när värkarna började. För efter att vattnet gått började värkarna komma en timme senare och värkarna blev regelbundna efter bara 20 min och då va klockan halv tolv på förmiddagen och värkarna kom med 2 minuters mellanrum, vilket dom fortsatte att göra fram tills vår lilla dam behagade att komma ut vid åtta på kvällen.  

Och den som uppfann lustgasmasken kan ju dra nått gammalt över sig, jag hata den! Jag höll mest i den för att försöka tänka på nått annat men kunde inte använda den. Och narkosläkarna på förlossningen kan dra nått ÄNNU äldre över sig! Jag hade två olika läkare som stack mig i ryggraden 4 gånger för att ge mig ryggmärgsbedövningen utan att lyckas att få det rätt! Så det sluta med att min högra sida var bedövad men inte den vänstra och med den smärtan man har när man ligger där så kunde dom där j*vla sticken kvittat, för smärtan kändes ändå i hela kroppen och jag hade ont av sticken i två veckor efteråt. Och som sagt hon tog tid på sig vår lilla dam, ända fram till krystvärkarna börja, då va allt färdigt på knappt 20 minuter. KL 20.12 kom vår underbara lilla ängel och alla bitar föll på plats igen! Hon är verkligen det finaste som finns och det bästa som någonsin har hänt oss! Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar vår lilla trollunge!! <3

Och nu 7 månader senare så blir hon fortfarande (hur det nu är möjligt?!) bara mer och mer underbar för var dag som går <3<3<3